28
JÄBNETS METALLURGI
brandstumpar ur kolen, varefter dessa hoptrycktes och i första sätt-ningen blott 8 och i de två andra vardera 4 »pott» malm uppsattes. Sedan, log man en s. k. formsked eller en stang försedd i ändan med etl brett huvud, vilket instacks genom forman, så att blästersträlen f'rån tättan, då den slog mot densamma, skärmaktigt spred sig nere i stallet. Man blåsle med stärkt blästertryck men fin tätta, så man en lid fick en hög, jämn temperatur men langsam drivning, varefter lorin-skeden uttogs, och man åter blåste möjligast skarpt för all än mer stegra temperaturen. Man tryckte kol och malm upprepade gånger lillsammans, och när nu hälften av de förra voro förbrända, gjordes de båda sista malmpäsättningarna, medan alltibland en hand full vällsand nedkastades. Likaledes tilisåg man, alt stålet ej fick samla sig för högt framför forman, emedan man då städse dar i smältan fick mjukare parlier. Så fort alla kol voro förbrända, upptog man den hell och hållet under slaggen liggande stålsmaltan försiktigt med en lang, kastade vällsand på den och hamrade den runt om på alla sidor med en slägga, tilis den ej mer utkastade några vällgnistor, då den sönderhöggs i mindre bitar, vilka, för att vidare förarbetas, än en gang upphettades i en smideshärd. Detta uppheltande skedde så, att stäl-stycket i härden först upphettades till nära vitvärme, varefter del uttogs och fick avsvalna, varpå det åter upphettades och nu till full vitvärme, varefter blästern frånslogs och del fick kvarligga i de glö-dande kolen ännu (5 ä 8 ininuter. Upphettades stycket för stärkt, så all det började smälta, så logs det ur elden, beströddes med vällsand och översmeds saml lades så åter i härden, eljest så uttogs det efter ovan angivna tid och sammansmeds under vällsands påstroende. Ville man hava en stor stålstang, sammanvällde man de av stycken utsmidda kortare till en sådan. Vid denna stålberedning erhölls av 1(5 »polt» malm 7,6 5 kg. gott stål.
Ville man sedan eller stålsmaltan åter göra järn i Assmund-ugnen, måste man först åter ställa i ordning en lermalmsula å dess bottensten.
Ugnen kostade på senare lider, bälgar och övrigt inräknat, 92 kronor och voro driftkostnaderna per ton smältstycken 92 kronor 35 öre, då malmens varde ej inräknades, samt erhöll man för styckena vid försäljning 238 kr. per ton.
De gainla Åssmundsmaltorna sönderhöggos vanligen i 24 a 29 mindre stycken, vilka vardera skulle väga jämnt elt skålpund (0,4 8 8 5 kg., bergsvikt) och vilka lillsammans packades i kaggar om 20 lispunds = 400 skålpunds vikt, varefter både åssmundz och kaggarna gingo såsom mynt i allmänna handeln, då
24 åssmundz gällde — 1 »öre», 192 » » — 1 mark och
1 kagge eller fal — 65/» daler.