ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
404 JÄRNETS METALLURßl en järnsyreförening bildar koloxid kräver värmetillskott är en endo-termisk reaktion — ej giver värme, och att man ej känner något sådant reaktionsförlopp, som yttrar sig explosionsartat. W. van Vloten har härtill svarat, att han tror ej på fullständig reduktion av järn-oxiden utan att denna blott reduceras till oxidoxidul, således enligt formeln: 3Fe2O3 + C = 2Ee8O4 + CO och att denna reaktion behöver blott en lilen del av det värme den ljusglödande ansatsmassan innehåller, så att en mängd värme biir över för den nybildade och de andra gasernas överupphettande. Han har i ett Urörs skilda ben upphettat till ljus rödvärme i det ena kolstoft, i det andra pulveriserad järnoxid, så skakat tillsammans dem och då fått ett gastryck av över 4 atmosfärer och anser saken därtned bevisad. Någon invändning häremot har författaren ej seti, men klart är ju, all detta experiment ingenting ails bevisar, ty de ansatser av porös malm, van Vloten talar om, kunna i masugnspipan omöjligl bestå av ljusglödande järnoxid, när de äro så luckra att gasstrømmen går upp igenom dem (vilket deras upphettning utvisar), ty redan i vida lägre temperatur reducerer den koloxidrika masugnsgasen järnoxid till och med till oxidul. De bestå i stallet troligen av en bland-ning av järn-, järnoxidul- och järnoxidoxidulpulver, och då står Osanns invändning fast. E. Kraynik har tagit och gjort analys på gaserna från en och samma masugn, såval när den gått jämnt, ojämnt, hängt lindrigt eller hängt mycket svårt, och i sistnämnda fallet fick han en gång ett hål uppborrat genom pipmuren in just under hängningen och tog gasprov där. Alla hans analyser visa vid hängandet forekomsten av avsevärda mängder tritt syre i gasblandningen och mera ju svårare hängningen var. Han säger därför att vid beskickningens nedfallande bildar det uppvirvlande utdissocierade kolstoftet och den syre- och kolsyrerika gasen i tomrummet explosionsblandningen,* men invänder van Vloten häremot, att då borde ock explosionen komma omedelbart och ej först senare efter nedfallandet. A. Osten anför** ett fall från en masugn vid Duisburg Beck, då man vid ett synnerligen svårt hängande beslöt sig för att, för att få ned hängningen, sätta in nödformor direkt under buknivån (ej hukcylinder och således rätt högt upp). Då man till delta åndamål slog hål i pipmuren, fann man, att pipan där var alldeles tom, så man tvårs emot såg pipmuren och att 30 cm ovanför befanns ett platt valv från ena sidan till den andra. Under detta valv fanns ända ned lili de vanliga formorna intet gods alis. Nödformorna insattes, bläster pådrogs, trycket steg till 0,7 atm. över det yttre, då del vanliga var 0,3 * Se S. u. E. 1905 sid. 1437. ** S. u. E. 1909 sid. 214.