408
JÄRNETS METALLURG!
hytta, dar bränslet utgjordes av koks, bildas neri stallet gaser av klor-natrium, cyannatrium och cyankalium. Högre upp, dar dessa gaser möta ännu ej färdigreducerat järn samt dar även i murteglets porer finnes dylikt och temperaturen är lämplig, oxideras cyansalterna först till cyansyrade salter och om vattenånga där ännu utdrives ur beskick-ningen även av denna och kolsyra till karbonater. I den härstädes rådande hettan utdriver emellertid teglens kiselsyra de övriga negativa amnena och alkalisilikater bildas, med till följd av nya tillströmmande gaser oupphörligt ökad alkalihall och därmed följande lättsmälthet. Alkalihalten biir forstås störst i ytan och snart smalter denna, då vid densamma genast fastnar lim- och malinmullpartiklar, som förena sig med densamma bildande lättflutet glas, som avrinner och neri stallet ingår i slaggen. Litet av detta lättflytande silikat tyckes även draga sig inåt i tegelmassan, efter dess halter av kiselsyra, järnoxidul och kalk även ökats. Att talkhalten minskats (den är i alla händelser obetydlig) kan bero på, att lim och malm voro i denna beskickning talkfriare än teglet är relativt till deras lerjordshalter. I träkolsmas-ugnarna ha vi inga klorsalter och mera kali- än natronsalter, såvida mahnen ej haller natronfältspat, och som cyankalium vid laboratorie-försök visat sig hava mindre formåga än både cyannatrium och klor-natrium att angripa silikater, så är det ej att undra på, att denna sorts frätningar äro svårare i koks- än i träkolshyttor, fastän cyankalie-bildningen i de senare är betydlig såval från våra träkol som från den ofta i våra svenska malmer ingående kalifältspaten.
Så uppstå även nederst å masugnens väggar över och under foi-morna frätningar, av vilka de över formorna belägna antingen kunna uppkomma av användande av för lågt blästertryck, så att de för långi utflyttade foci rent av smalt muren ett stycke upp, eller ock av atl för mycket lim eller ock manganrik malm uppsatts i mursättningen, så alt den utefter ställmuren neddrypande slaggen — såsom för basisk — bekommit för stark skärande verkan på chamott- eller kvartsfodret. Har man haft även någon längre period eller llera perioder rågång efter muren med då järnrik slagg, så har även den verkat skärande, och naturligtvis skära alla dessa basiska slagger mest där ställmuren är starkäst upphettad d. v. s. över formorna. Men de skära samtidigt även mellan och under formorna, så ser man endast över själva formorna frätningar, ha formorna varit för långi utdragna eller ock murmassan för lättsmält.
Frätning i ställbotten och under slaggformnivån i form av nedåt i vidd tilltagande urgröpning i väggarna antyder för löst eller för grovt och poröst tegel eller rammassa. På dylika verkar genom skillnaden i eg. vikl tackjärnet rent av sönderbrytande, i det att detsamma intranger i uli ytan befintliga porer, så att säga lösdragande korn för korn, då dessa korn genom tackjärnet uppflyta i slaggen. I möjligaste mån tätt tegel av 1600° eldhärdighet hör således där användas eller,