4‘26
JÄRNETS METALLURGI
Åtgången av dessa sorter ställer sig vid stora gjuterier (enl. Mol-denke) N:o 1—5 %, N:o 2—15 %, N:o 3—50 %, N:o 4—15 %, N:o 5-|-N:o 6 resten.
I blandning med tackjärn uppsättes sedan å smältugnen ock det in gö te s- och s j u n k h u v u d s kro, som faller vid fabrikationen, ielaktigt gjutgods, färdigaducerade pjäser, som spruckit eller få tt andra fel, samt någon gång stål skrot. Allt sådant skro bör emellertid fore användandel i roterande trumma noga renas från glodspån och sand samt får ej tillsättas i för stora proportioner eniot tackjärnet, men av det först nämnda eller ingötskroet måste man forstås använda, vad som faller, vilket vid smågjute kan uppgå till 50 %, vid grovt gjute till 35 % av färdiga godsets vikt. Av det adu-cerade skroet bör ej uppsättas mera än 20 % i chargen, ty eljes biir det erhållna gjutjärnet för ljockflytande. Måste man stundom laga niera med, så är bäst låla i blandningen ingå mera grått tackjärn än eljes eller ock något kiseljärn. Stålskro användes sällan i större mängd, om smältningen sker i kupolugn, men kan med fördel tillsättas i rätt avsevärda portioner vid smältning i regenerativugn eller i hetgående reverberugn, ly detsamma nedbringar chargens kolhalt, varigenom den följande aduceringsbränningen kan avkortas. Även välljärnsskro kan vid dessa senare smältugnar användas, men som det verkar än mera fårskande, får därav ej tagas mycket. Vanligen räktiar man med att 1 del sådant svarar mot 5 delar stålskro eller mot 20 delar aducerat skro.
Av legeringar har man försökt tillsätta ferrotitan, ferrovanadin och ferromagnesium med föga vinsi i godsförbättring samt ferro-silicium, vilket gör synnerligt stor nytta, isynnerhet då regenerativ-ugnar eller reverberugnar användas. Bäst iillsättes det i själva ugnen och ej i skänkarna vid gjutningen, och ju rikare på kisel det då är, ju tøattre. Alltför rikhaltigt på Si får det åter ej vara, om det skall tillsättas först i gjutskänkarna, och när helst man vill tillsätta det i dem bör det i pulverform läggas i skankens bolten och tackjärnet därefter påtappas samt allt sedan ordentligt omröras med en järnten. 1 mindre aduceringsgjuterier är det ju så, att man ibland (dock sällan) önskar i samma tappning från den regenerativa ugnen eller från re-verberugnen gjuta godssorter som fordra olika kiselhall för att bliva fullgoda, och då har man ej annan råd än att i skänkarna variera med kiseltillsättningen.
2:o. Smältugnarna.
Blandningens sammansättning är i hög grad beroende av det slag av smältugnar som man avser använda. Sex olika ugnstyper komma härvid i fråga,* nämligen:
l:o degelugnar,
* Författaren förutsätter, att de, som studera denna bok, förut i likhet med Bergs-högskolans elever last allinän metallurgi och mekanisk teknologi (gjuteriskötsel).