430
JÄRNETS METALLURG!
erfordrande hög smälthetta. Sedan emellertid ett eller eLt par skånska chamottetegelverk numera kunna framställa fasontegel och tegelrör dugliga som kammarfyllning i dylika ugnar. är det otvivelaktigt möjligt, att konstruera rekuperativa ugnar ej blott för järnvällning som hittills, utan även för smältning av gods, som ej erfordrar högre hetta än aduceringens. Härtill torde komma även ett skäl, som kan göra det önskvärt använda just rekuperativugnar och ligger det i, att sten-kolen nu Iroligen komma alt bliva så dyra, att det kan bli skäl overgå till eldning med masut- eller texasolja, och då är det lättare att anordna för aduceringsgjutning lämpliga rekuperativa än regenerativa ugnar. I en rekuperativ ugn kunde man utan olägenhet taga ugns-rummet av sådan längd, att man i bortre ändan,kontinuerligt inmatar smaltgodset, då det smälta järnet får rinna fram över den lulande hotten emol lågan och kan kontinuerligt eller successivt avtappas vid den ända dar lågan inkommer. Samma fei och förtjänster komma att vidlåda de rekuperativa som de regenerativa ugnarna i vad rörer deras inverkan på järnets legeringsämnen.
Reverberugnar användas mycket i både tyska och amerikanska aduceringsverk. Vart och ett av dessa land har använt sin sort, men numera gå de tyska verken allt mera över till användning av den amerikanska ugnstypen, vilken i fiere avseenden är att före-draga. Vi nöja oss därföre med att här visa endast densamma (pl. LIX). Denna ugn utgöres av en längsträckt flamugn med niot eldstaden till lutande ugnsrumsbotten. Godset inlägges i ugnsrummet längst bort från eldstaden, då det smältande järnet samlar sig närmast eldbryg-gan, där det överhettat avtappas. Sedan insatsen smält avdrages först bildad slagg, varefter badet får lättare att övervärmas. Kiselavbrännan ställer sig litet högre än i en regenerativ ugn, emedan smältningen i reverberugnen ej går så fort, och genom att eldstaden ligger alldeles bredvid badet så kan det ej hindras, att litet svavelhaltig stenkols-aska kommer med ned å badet, varigenom godsets svavelhalt ökas om ock obetydligt.
3:o. Formning och avgjutning*
Som det egentligen endast är mindre och mycket små gjutpjäser, som aduceras, mäste man söka tillställa så, att modellerna må gå möjligast lätt att avforma, men även tillverka dem så, att det ej måtte slösas alltför mycket med järn till ingöten, sjunkhuvuden och kanal-stycken. För att härvid allt skall bliva ordnat på bästa sätt gäller att modellsnickare och gjutare samarbeta och ständigl bemöda sig om att vinna i formningstid och färdiggodsprocent. Även modelI-snickarnas avlöning bör därför — åtminstone delvis — stå i beroende av produktionsmängd, färdig godkänd vara, kolåtgång och avbränna.**
* Tillhör egentligen läroämnet Järnmanufakturering.
” Trämodeller i egentlig mening användas ej vid t. ex. Andersons aduceringsgjuteri i Arvika utan endast modeller av krympfri vitmetall eller av rödmetall, dessutom mest s. k.