434
JÄRNETS METALLURGI
nedpackas varje sort för sig i skilda kärl, varefter man vid kärlens insättning i brännugnen placerar dem så, att de som innehålla de grövsta pjäserna komma i ugnens betaste delar och de med finaste pjäserna i de svalaste, alldenstund de senare ej behöva varken så långvarig eller så hög upphettning som de grövre. Underst i varje kärl lägges först etl lager färskpulver och sen nedpackas gjutstyckena under noggrant iakttagande av, att de bli på alla sidor omgivna med pulver samt så tätt och hårt, att ingen sjunkning kan förekomma i massan under bränningen, ty då kan lätt inträffa att pjäserna av del ojämna trycket krokna eller slå sig skeva. Höga och tunna pjäser ställas på ända eller på långkant, vilket som bäst lämpar sig. När så kärlen äro färdigpackade inskjutas eller nedhissas de i bränn-ugnarna. Ugnarna kunna nämligen antingen vara byggda ovan jord och äro då vanligen försedda med gavelportar (se pi. LXI fig. 1—4 saml pi. LXIII fig. 1 och 2) eller ock för minskande av varmeutstrålningen ligga nedgrävda i golvet, då de förses med avlyftbara valv (se pi. LXI fig. 5 och 7).
80—120° högre glödgningshetta måste användas för kupolugns-gjute än för sådant från marlinugn, även vid samma kem. samman-sättning.
Glödgningshettan stegras under de första Ivå dygnen så småningom upp till den temperatur man vill använda. I Förenta Staterna, dar man förr lade mindre an på färskning än på temperkolavskiljande, nöjde man sig med 680—730° temperatur i ugnens kallaste delar, i Tyskland åter, dar man ville verkligt färska pjäserna, drev inan förr upp temperaturen till 860 och 900° men lärer nu gå ännu något längre eller ända upp till 1000°. Det senare medför dock fara för samman-smältande av pulver och järndelar, och att de senare kunna vekna och böja sig. Upphettningstiden rättas allt efter den grad av färskning man önskar åstadkomma, men håller sig vanligen omkring 3 ä 5 dygn, varefter ugnen långsamt får avsvalna. Skall man få mju-kaste segaste produkt måste man hålla högsla hettan under 4 :i 5 dygn. Två dygn efter släckningen kan man vanligen börja uttaga och tömma kärlen. Dock böra de ej tömmas, innan man är säker på, alt innehållet ej mera glöder. Ugnarna eldas numera vanligen med generalorsgas och åtgår då utomlands 70—140 %, hos oss 50 å 100 % av det färdiga godsets vikt stenkol. Avbrännan är ytterligt beroende på styckenas form, storlek, glödgningstidens längd och det använda adu-ceringspulvrets beskaflenhet, saml temperaturen.
5.o. Färskningens förlöpande.
R. Moldenke skriver i förenämnda årgang av The Foundry här-över, att farskningsgången otvivelaktigt är den att vid upphettningen tackjärnet i de av helvitt järn gjutna pjäserna avgiver en avsevärd del av sin bundna kolhalt i form av temperkol, men att detta temper-