X
JÄRNETS METALLURG!
Till 1 ton stang järn
åtgick
av tackjärn av träkol
• kg hl
Vid vallonsmidet 1274 211
» lancashiresmidet med räckhärd 1279 119
» > » vällugn och hammare . . . 1295 107
> > » » » valsverk .... 1261 93*
» franche-comtésmidet 1192 150
> tysksmidet 1203 215
Varför den var och måste vara högre i Dannemora berodde på dess manganrika svårtarskade men till stalämnesjärn utmärkta tackjärn. I och för jämförelse mellan de olika smidena giva tabellens värden emellertid goda utslag och synes av densamma, att franche-comté-rnetoden uppvisade högre kolåtgång än lancashire-, men lägre än vallon- och tysksmidena, samt att den var förenad med mindre av-bränna än alla de andra metoderna. Så länge kolen ej stigit för högt i pris kunde den därför försvara sin plats.
B. Lancashiremetoden.
Härdarnas konstruktion. Man indelar de hittills använda lanca-shirehärdarna dels efter antalet arbetsöppningar i:
Enkelhärdar med bara en arbetsöppning och
Dubbelhärdar (Boforshärdar) med tvenne mitt emot varandra belägna arbetsöppningar. De förra — de ursprungliga och de ännu inest, ja nu nästan uteslutande använda — konstruerades av Gustaf Ekman och förbättrades sedan dels av honom, dels i hög grad även av tre av Jernkontorets mest framstående smidesdirektörer C. J. Böös, C. A. Jacobsson och G. A. Forsberg. Dubbelhärdstypen åter utkon-struerades och genomfördes av ingenjör Nanfeldt och brukspatron P. Lagerhielm å Bofors i mitten av 1860-talet samt vann mycket stor spridning i slutet av samma årtionde och början av det följande, emedan den i jämförelse med dåvarande enkelhärdar medförde be-sparing i kol (per ctr smältstycken 0,15 t:r kol) och avbränning (0,0 3 3 ctr tackjärn per ctr smältstycke) samt även ett avsevärt större vecko-utsmide (20 å 25 ctr högre per härd).**
Dels indelas lancashirehärdarna ock efter antalet blästerformor i. Enformshärdar, som utgjorde den ursprungliga sorten;
Tväformshärdar, med en forma på vardera sidan om arbets-
* Siffran insatt efter direktör Böös.
** Ur .1. K. A. 1869, sid. 217.