JÄRNETS HISTORIA
29
1402 betalte drottning Margareta sin skuld om 2000 mark lödigt silver till domkapitlet i Rothschield med 200 läster, lika med 2400 fal assmundz, motsvarande etl fatvärde av cirka 0,8 4 mark 1. silver.
Redan i början av 1200-talet borjade svenskt järn i form av assiriundz att exporteras.
Konung Magnus II, som mycket vårdade sig om det svenska bei’gsbrukets förkovran och som gav bergslagerna åtskilliga privilegier, skaffade dem arbetare för sina gruvor genom lagen av år 1340, vilken 'ag stadgade straffrihet för förbrytare, som räddade sig till bergverken* °ch sedan arbetade i dem, dock mördare, tjuvar och förrädare undan-tagna, men bergsbruket i Sverige förföll likväl alltmera under 1300-°ch 1400-talen, genom att det giriga katolska prästerskapet slog under S18 gruvor och ugnar, såsom t. ex. då ärkebiskopen 1470 tog '/* av Dannemora, under förevändning, all Erik den helige sedan skulle välsigna ('e återstående 3/t så mycket kraftigare. Först med Gustav Vasa började lör den svenska järnhanteringen en ny uppblomstring, men dessför-ln»an hade dock här kommit i bruk andra ugnar för järnets fram-st;'Hning, vilka av Beck beskrivas på loljande siitl:
Styckugnarna. I konstruktion och drift mycket liknande de syenska åssmundugnarna voro de s. k. styckugnarna (Stücköfen), vilka *ör järnhanteringen äro av stort intresse, då de utgöra den naturliga 0Vergångsformen till nutidens masugnar, d. v. s. utgöra leden mellan lien direkta och den indirekta järnframställningsmetoden. De upp-unnos i Steiermark och gingo dår under flera olika namn, såsom ' lilck-, Sluck-, och Wolfs- och Blauöfen, och voro de, efter vad några Påstå, i gång dår redan på 700-talet, i vilket fall de skulle vara de då 1 Steiermark inträngda slavernas uppfinning, vilket dock av Beck tyckes etvivlaS, men anför han, all de med säkerhet drevos dar på 1200-sedan tyskarna i medio av 900-talet återerovrat landel. Sveden-°rS, som 1714 besökle Steiermark, säger emellertid, alt infödingarna ' .d sacie, att de i 800 år framställt sitt järn och stål på alldeles samma i vilket fall styckugnarna skulle vara från slutet av Steiermarks s|aviska tid.
fö Malmen’ vilken användes i dem, bestod av järnspat och upplades . lsl i högar alt under några års tid »få mogna», varefter den roslades j Ugn och därefter uppsattes lagervis med träkol på smältugnen, se fig. o’ P1- VIII, som var 4,2 m. hög och 1,2 in. vid över formorna saml ’6 vid i uppsättningsmälet. Smältningen varade 15 timinar och på senare tider en smälta av 20 centners vikt. De allra äldsta §narna skola dock hava varit bloll 3 m. hösa och hade nedlill endast CI I n°l
a1’ varigenom man både inpressade blästern och utlog de färdiga s'"a torna, och vilket hål var lika brett som ugnsschaktet = 1,2 in. før'-°’75 n1, högt. Det igensattes under blåsningen med tegel på ln<)PPningen när, som anbragtes på ungefår 0,3 m. höjd över hotten.
Järnmalm bröts då ur gruvor troligen sedan cirka 200 ir tillbaka.