30
JÄRNETS METALLURGI
Ugnen fylldes med kol, som eidsattes, varpå en stund litet bläster påslapptes, men då elden »tagit i», fick ugnen gå med drag, liils kolmassan blivit hell igenom glödande, då bläster åter påslåpptes, och malm började uppsättas, först i mindre och sedan i alltmera slegrade proportioner, tilis füll malmsats nåddes. Slaggen avtappades efter hånd genom ett cirka 0,4 5 in. på sidan om forman upptaget hål, som alt börja med uppbröts nedtill och sedan, allt efter som smältan växte, tlyttades allt högre upp. Man fortsatle med malmuppsättningarna tilis 39,5 ctr malm påsatts, d. v. s. lagom för en smälta, och lät härefter ugnen »blåsa ned», varpå bälgarna och tättan bortburos, en jarnplåt lades framför »bröstet», leglen kring formöppningen bortbrötos, kolen utrakades och avsläcktes med vatten, varefter resten av bröstmuren nedrevs, då slagg och — sedan ugnarnas höjd ökats — även en del tackjärn utflöt, som avkyldes med vallen. Sedan utdrogs den lös-brutna smältan, som förr vid de små ugnarna dock ej vägde mer än 6 ä 7 ctr. Smältorna sönderhöggos med yxor.
Även i Sverige erhöll man vid ugnarnas förstorande och kraftigare biasters införande atl börja med både järnsmälta, tackjärn och slagg samtidigt, vilket tackjärn i en av Vasterås’ biskop i slutet av 1400-talet författad beskrivning beniimnes skårsten, och vilket forsi åler-uppsattes på styckugnen igen, men sedan omsmältes del i en särskild härd. Och när man så fann, att man sparade kol genom att förstora ugnarna och forst tillverka tackjärn och sedan färska detsamma, blev detta regel och styckugnarna forvandlades till masugnar. En dylik ugn stående på gränsen mellan styck- och masugn synes i fig. 2, pi. VIII, avbildad efter en teckning av Svedenborg.
Den historik, som berör jårnhanteringens vidare utveckling, d. v. s. efter masugnarnas införande, torde vara lämpligast alt i denna läro-bok spara till redogörelserna för de olika framställningssätten.
Bergmästar H. Sundholm har försökt med anlitande av i bergs-och kommerskollegium förvarade handlingar räkna ut, huru mycket järnmalm, som brulits, och järn, som tillverkats i Sverige sedan år 1300 och därvid kommit till foljande siffror:
Ton per år. Givande ton järn per år.
Under åren 1301—1400 brois av malm 13600 3400
» » 1401—1520 » » 20400 5100
» » 1521—1600 » » 22600 7000
» » 1601 — 1636 » 27400 8500
» » 1637—170(1 » » 81600 37000
» » 1701—1800 » » 157000 52000
» 1801—1833 » 178762 59000
» » 1834—1908 » » » 1047000 523500
Och skulle 1 1908 ars s således i Sverige lul cirka 40062000 tillverkats Ion järn. inalles sed an år 1300 allt