460
JÄRNETS METALLURG!
kolumn »delar Fe på 100 delar SiO8» atl slaggens järnhalt under denna period stiger. Det stärkt manganhaltiga järnet gör emellertid harifrån undantag, av lätt insedda skäl för resten.
Går man på och bryter tillräckligt energiski, så åstadkoinmes snart en så livlig oxidation av tackjärnets kol, all hela den i härden hefintliga blandningen av slagg, järn och Iräkol kommer i skakande rörelse (kok). Varje gång spettet tildrages avslås mol spetthons kant på spettändan fast järn och slagg, så all spettet alltid nedföres tritt från »doppsko». De förändringar, som slagg-järnmassan under denna period undergår, äro alldeles desamma som i franche-comtésmidet, i det all i blandningen forsi avskiljer sig lysande korn av mjukare stål-artal järn. När så dessa korn eller kristaller komma ned tillräckligt i kolhalt börja de välla samman i allt större gyttringar färskor — som dock, så länge koket pågår, till huvudsaklig del utgöras av stål-artade järn-kolföreningar. Under koket hör man ha mycket kol i härden, eljes biir avbrännan tor stor, sager Jacobsson.
Under tredje perioden — färskbrytningarna — gäller just atl med spettet uppbryta i foci dessa stålartade färskgyttringar, så atl deras kolhårdare partier på nytt nedsinälta och slaggfärskas, inedan deras kolfaltigare delar av blåstern och omgivande färskslagghinnor nedfärskas till 0,0 2 ä 0,0 3 % kolhalt. Bryter smeden under denna period tillräckligt länge och omsorgsfullt, så återstår till sist en massa stora färskor, genommjuka helt igenom. Under denna period behover arbetet ej vara så forcerat, sager Jacobsson, och vanligen avstänges där-för nu den Lagervallska färskbrylaren, vilken ej var uppfunnen ånnu, då .Jacobsson utgav sin lärobok. Vad arbetel im gäller är atl hålla färsk-massan tippe över foci, och detta går för sig med glesare spettin-föringar än förut. Forma och formvägg hållas med påspettningar ständigt väl rena och med kroken drar man fram mot och över foci hort mot askväggen vagabonderende färskor. Slaggen biir under detla allt kvickare och mera lättflytande, emellertid ej av den anledning man anlog förr eller liII följd av kemisk forandring (jäniför labell LXXIIks siffror), utan därför atl härdvärmen stiger allt mera, allt efter som mera kol förbrännes och de värmeabsorberande om-ständigheterna (t. ex. slagguppvärmningen) försvinna. Slaggen lossnar nu (spritter av) lätt från spettändan.
Jacobsson säger här, alt »av varm bläster förorsakas varmare gång än av kali, åvenså av torra och stybbiga kol i motsats till sura. Verkningarna av varm bläster synas tydligast, då färskningen är så långi framskiiden all slaggen på spellet börjar overgå från vil till gulröd, ty just då lorkar den fortåre upp med varm än med kali bläster. Av samnia skäl får man i allmänhet bryta mindre för varm än för kali bläster.»
Då Jacobsson utgav sin lärobok stod svenska lancashiresmidet på sin höjdpunkt både såsom landets förnämsta järnframställningssätl