TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
461
och såsom givande det renaste, segaste, ädlaste järn, som kunde fram-ställas, och då förefunnos ej vidare bekymmer för, huru man skulle kunna tillverka lancashire nog billigt alt kunna avsätta densamma utan mera av nog förstklassiga egenskaper alt man for densamma skulle kunna få högsta pris. Och Jacobsson såval som hans kamrater Böös och Forsberg hade funnit det senare åndamålet vinnas med »kali bliisler, d. v. s. med en biasler av c:a 100° temperatur. När därför Jacobsson här talar om varm bläster, menar han en bliisler av avsevärl över 100° temperatur, och får man vidare av hans framställning klarlagt all den enligt hans åsikt övervarina blästern medför utreducerandet av järn ur slaggen, så att denna biir av surare och således mindre farskande egenskap, givande, såsom segare, en mindre god fördelning av slagg och järnfibrer i det färdiga smält-järnet och således ock elt sämre fabrikat. Ty lancashirens förträfl-lighet beror just på, all i densamma de »silkestina» jarntrådarna skiljas av i vällvärme lättflytande slaggfibrer. All brytningsarbelet blir lät-tare — avkortat vid övervarm bläster är ju också klart, ty ju hetare det blir i barden, ju mera energiskt oxideras kolet i järnet* och ju mera »urkokad» blir den då i färskningsproceduren deltagande slaggen. Tredje perioden tager likaledes c:a 12 minuter i anspråk.
Under fjärcle perioden: smältgörningen eller sankningen så bildas å härdens slaggtäckta bolten den s. k. sulan av genomfärskat järn, som genom sin specifika vikl så att säga tränger ut och undan al sidorna den samtidigt nedsmällande nu lättflytande slaggen. Arbetet i härden går nu ut på att få alla de färdigfärskade färskorna att bil för bit smälta i formornas foci och drypa ned genom kolen till härdens bolten, varje droppe skyddad mot uppkolning av det honom om-givande tunna slagglagret. Så mycket slagg måste nu emellertid forefinnas i härden, att den växande smältan överallt omgives av ett skyddslager därav, ty eljes skulle träkolsstycken komma att ligga an här och där direkt mol smältjärnet och verka återkolande på det-samma, givande upphov till mera stålartade — råtiga partier. Arbetet nu sker som Jacobsson sager »på det sättet att speüet häftigt införes mellan den sig bildande sulan och färskorna ända liil askväggen med lindrig lyftande skakning, samt sedan lika hastigt utryckes, så alt intet av del neddrypande smältjärnet hinner stelna fast vid detsamma». För mycket får man härvid ej upplyfta färskorna, ty då uppkolas de.
Märker man under detta arbete, all slaggmängden i härden ej räcker Lill att överallt täcka smältan och skydda den för återkolning, så in kastas över foci mera slagg, men »bör sådan slaggtillsats ske strax efter fullbordad påspettning, så att det får blåsa en stund innan man ånyo rör vid färskorna, emedan slaggen i annat fall kan komma ned osmält och inblandas såsom sådan i själva smältgodset, där bildande slaggkörtlar».
* Allmänna metallurgien.