tc
JÄRNETS METALLURG!
Under nedsmältningen nyttjas kroken flitigt for att i focilinjen indraga alla vagabonderande färskor. Framför formorna bildas gärna av focistrålarna gropar hållande smält järn och kring desamma s. k. kragar. För att bringa detta smälta järn i fast form och hindra kragarnas uppkolning inlägger smeden över dessa stållen ett par skyfflar kali slagg, som får nedgå och verka avkylande och uppkol-ningsskyddande.
När smältan håller på att färdigbildas fuska en del mindre sam-vetsömma smeder — för att vinna i avbränna och kolåtgång — på så satt, att de med spettet klämma ned i smältan de sista färskorna. Smältans överyta, som i alla fall biir av något sämre kvalitet än de undre partierna, biir därigenom synnerligen ojämn och slaggfull, men fortåre färdig och av större vikt. Summa tidåtgång för en smälta är 45—70 minuter, allt efter tackjärnets farskgående och smedens samvetsgrannhet.
Spettel införes under smältgöringen alli ibland utefter fbrinväg-garna och uppbrytes dår samtidigt som formorna rensas (snytas), så att smältan hela liden bildar sig friliggande från dessa väggar.
Smältans hopslagning. Då alla färskor behörigen nedsmälts är smältan färdig. Nu frånslås blästern och med ett grovt spett samt hjälp av kamraterna uppbryter och omkastar smeden nu smältan i härden, så alt dess undre sida (sulan) kommer uppåt och blästern pådrages åter ett tag, så att densamma får tillfälle att renblåsa uppsidan från möj ligen kvarvarande slaggrusor. Därefter föres smältan — ut-tagen ur härden — på smältkärran till mumblings- eller ångham-maren, å vårs städ den först behörigen putsas fri från »skommare» och råtiga delar samt därefter utsmides och avhugges till smältstycken av den vikl innevarande beställningar betinga.
En god smälta lämnar vid hopslagningen från sig en kvick, gul-vit slagg över hela sin yta och är av alldeles jämn ljusfärg runt om, en dålig ojämn smälta åter är å ytan ofta för slaggfattig och har mörkare röda torra fläckar av råare (stålartat) järn, vilka partier av hopslagaren böra skoningslöst borthuggas.
Lancashirejårnets egenskaper. I form av ovällda smältstycken får järnet ej uppvisa alltför flagig yta och får ej visa några som helst råbrakor i smältstyckets kanter. Råbrakorna igenkännas lätt på sina kristalliniskt korniga ytor. Om smältstycket — för provning — skårmejslas rundt om och därefter i kalit tillstånd under hammare av-slås, skall ytan ej uppvisa några som helst för blotta ögat synbara slaggsamlingar och skall den dessutom överallt visa samma grovlek på järnkristallerna utan spår av körtlar med mera stålartad textur. (Naturligtvis förutsatt, alt det ej är ståljårn, som man ämnat frani-ställa utan l:ma mjuk, svensk lancashire). Inlagt i vällugnen skall smältstycket tåla starkaste vitvarma flottväll utan att järn (stålartat) av- eller ursmalter, och uttaget — gnistrande vitvarmt skall det tåla