TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
467
större charger än 145 kg i två- och 160 i treformshärdar säger G. A. Forsberg.
Hjälpbrytarna. Det har flerfaldiga gånger förutsagts, att lan-cashiremetoden snart skulle försvinna, så t. ex. när puddelprocessen började få sin ofantliga utveckling utomlands, och när bessemerverk i kanske något för stor utsträckning kommo till utförande här heinma, men i båda fallen visade sig domen förhastad, ty lancashirejämet, slaggfattigare än puddeljärnet och slaggrikare än bessemerjärnet, visade sig för många andamål vara båda överlägset i godhet och lämplighet, segare och renare än det förra och mera lättbearbetat och lättväll-dare än det senare. Först då den basiska martinmetoden kom till stor spridning utomlands blev lancashirens avsättningsmöjligheter på allvar förminskade, ty man erhöll med denna metod ett material, som med stor mjukhet, seghet och lättvälldhet förband en prisbillighet, som syntes göra all konkurrens hopplös. Då framträdde emellertid Y. Lagerwall år 1885 med sin uppfinning, färskbrytaren, som åt lancashiremetoden gav nytt liv, genom att densamma möjliggjorde en billigare och dock fullgod tillverkning. Denna mekanism, se pl. LXIV, fig, 3 o. 4, består av en svängbar arm eller bygel, helst av smides-järn eller stål, anbragt å framsidan av härden medelst lagerbockar, i vilka armen genom tappar är lagrad. A ena sidan är armen ut-dragen och försedd med lagergång för en vevstake, som forbinder armen med en tapp å ett kugghjul. I detta kugghjul ingriper en kuggtrilla, vilken är sammangjuten med ena halvan av en friktionskoppling, vårs andra halva kan från- och tillkopplas medelst en vinkelformad håvstång. Då friktionskopplingen är tillkopplad, driver kugg-trillan kugghjulet, som då medelst vevstaken tilldelar armen en båg-formig rörelse fram och åter. Spettet är förselt med en nabb eller ett hak, och då smeden placerar spettet i det övre läget, föres det-samma av armen vid dennas nedgående längte in i härden, varvid spettets ända alltid följer härdbotten, och sedan spettet intagit sitt lägsta läge, behöver smeden blott bryta upp, under det armen går tillbaka.
Lagerwalls färskbrytare omändrades något senare av Holmberg vid Ljusne på så sätt, att den kompletterades med även en annan arm, som, då spettet av den förra armen införts, bänder ned dess utanför härden befintliga del, då spettändan inuti härden uppbrytes. Vid användning av denna, den s. k. dubbla färskbrytaren har smeden under en viss del av smidet ej annat att göra än att styra spettet. En del bruk använda Lagerwalls, en del Holmbergs konstruktion.
Angående den besparing den Lagerwallska färskbrytaren medför, skriver H. Tholander, att man t. ex. vid Boxholm genom densamma kommit upp i en tillverkning av 850 ton smältstycken per hard från den förutvarande av 752 ton, på samma gang som avbrännan minskats från 14,1 8 till 11,02 % och kolåtgången ävenledes minskats från 3,1 9 h]