472
JÄRNETS METALLURG!
vid lancashire, men brytningen göres mot forman, ej rätt upp, och forma och sidor hrytas allt emellanål väl fria från vidfästande järn och slagg. Med brytningarna fortsätter man tilis härden är full av färskor, och under hela tiden samt även under smältgörningen fortsätter tackjärn att avdrypa från gösändarna. Då nog ined färskor erhållits börja tvenne smeder uppbryta alla färskorna, dä det neri härden av den kvickflytande slaggen bildas eit slaggbad, i vilket sulan och smältan få bilda sig av det i focus från färskorna avsmältande järnet. Hela tiden smältan pågår att bildas hållas färskorna nöd-torfteligen upplyftade fria från densamma. Även härunder avdryper tackjärn, som blandas med färskjärnet åstadkommande hårdare körtlar och korn. Tidsåtgången för en smälta är varierande med tackjärnets manganhalt men vanligen 40 å 50 minuter. Blästern är kali och har 100—120 mm pression.
Smältans hopslagning tiligår så att den, då den uttagils, våndes upp och ned på stadet, ty översidan, som till följd av formans sttipning är mycket skålfonnig, håller alltid en massa kolstycken och slagg, som ej få insmidas i smältstyckena. Vanligen får man två smältstycken av varje smälta och dessa smältstycken avhalsas något under en tvärräckhammare innan de foras till räckhärden. Halsen tages vid Österby mitt eniellan ändarna, vid Harg åter så att ena kolven biir längre än den andra.
Produktionssiffror. Per hård erhålles 9 å 10 ton smältstycken i veckan. Kolanslaget är 90 hl per Ion, verkliga kolåtgången åter — mycket varierande — angives i stjälpt mått vid tre olika verk till resp. 80, 85 och 88 hl, efter matt mått åter till 60, 64 och 66 hl* per Ion smältstycken. Avbrännan varierar ailt efter tackjärnets mangan-halt mellan 8—12 och 16 %. Det senare dock ytterst sällan. Omkring 12% är den vanligaste.
Vallonsmältstyckenas uällning och uträckning. Som delta arbete likaledes forsiggår i hard och bland träkol, så beskriver jag del redan här, ehuru det egentligen hör hemma under kapitlet vällning, d. v. s. i slulel av läroboken.
Räckhärdens konstruktion är i mycket påminnande om vallonhärden, i det alt även den är en enforms enkelhärd, inen för-bränningsgaserna få ur denna hård avgå genom en öppning uppe vid valvet, mitt emot forman, in i en förvärmningsugn liknande en liten vällugn, vari smältstyckena få sin första tillvärmning. De för härden lämpligaste huvudmåtten äro (i det de avvika från vallonhärdens):
Höjden från formans mittlinje till botten........................206 mm
Avståndet » » » » askväggen...................... 620 »
» > » » » bakväggen.......................312 »
Formhällens lutning inål ....................................... 2C
Vid ett verk arbetande med uteslutande Norrlandskol till 70,8 hl.