TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
ce
blott puddelräls alt tävla med), och då fick han vid Dowlais bygga en ugn bredvid puddelverkets raffineringsugn, från vilken han tick smält tackjärn. och så blåste han »stål», varav till våra dagar beva-rade göt visal sig hålla:
C = 0,O6%, Mn = O,oo$, Si = O,oi%, S — 0,2 7 fi %, P = 1,9 3 % och As = O,o i %.
Men med sådan sammansättning kunde naturligtvis det nya stålet ej väcka någol vidare fortroende, och ej heller hjälpte det, när Bessemer vid flera av sina blåsningar försökte använda svenskt tackjärn, ty blåsningarna gingo då nästan utan undantag så kalit, att stål och slagg stelnade och stannade kvar i ugnen blandade om varandra, var-förutoin ofta i blandningen tiven förefanns ofärskat tackjärn.
»För att om inöjligl få någol reveny av siti niycket omtalade patent och under förhoppning att under experimentens Fortgang finna ut orsaken till, all stålel en eller annan gang blev injuki och bra, hörjade därför Bessemer och hans vänner alt Från ugnen uttappa den snuil la massan i vatten och sedan i degel omsmälta det så granulerede stålet. Stålet blev då emellertid lika dyrt, som det ganila gjutslålet, men lillika alldeles opålitligt, då den granulerade massan innehöll alla möjliga hårdhetsgrader och icke på någol sätl kunde sorteras. Att sådan tillverkning skulle medföra de sorgligaste resultat •ir tydligl, och Bessemers vänner trötlnade»* all understödja honom. Metoden ansågs såsom hopplöst misslyckad.
Till lycka för mänsklighelen och järnhanteringen hade emellertid en energisk svensk bruksägare (i. F. Göransson på våren 1857 varil över lill England och trälTat Bessemer samt, sedan han gjort sig under-rättad om dennes planer, kopi '/s av hans svenska patent och bestallt för ett försök erforderliga maskiner saml en ugn, vilken hade det utseende pi. LXVI, lig. 1 och 2, visa, vilka maskiner på hösten samma år anlände till Gavle, då de genast transporterades till Edskens bruk, dar alli efter en kort lid var iordningställt, så all experimentell kunde taga sin början i november. En svensk ingenjör, som före Göransson besökt Bessemer, hade soinmaren 1857 utfört några experiment vid Dormsjö men alldeles misslyckats i sina försök att framställa stal på den nya metoden, men eftersom han varmt rekornnienderades av Bessemer, fick han ** vara med om experimentell även vid Edsken, diir han dock snart gjorde sig alldeles omöjlig och därför bortskic-kades. Vad man under hans överinseende och efter Bessemers råd och anvisningar åstadkommit var egentligen endast massor av skro, alldeles som Bessemer själv gjort. En och annan gång lyckades man sedan få dugligl stål men de fiesta blåsningarna gåvo fortfarande omöjligl så-
* Ordagrant citat ur ett brev dat. ’/i 1876 från en av Bessemers vänner till L. Rinman.
** Egentligen såsom Bessemers ombud.
Vi