JÄRNETS METALLURGI
48ß
rörlig bessemerugn,* vilken typ först senare (ick namnet Bessemerkonverter och vid delta lians verk studerade då en amerikan A. L. Holley, som på det niest förtjänstfulla sätt strax började och sedan i Förenta Staterna fortsatte förbättra denna ugnstyp, så alt man kan säga alt även nutidens såvål surt som basiskt infodrade konvertrar endast i yllersl få och mindre detaljer visa något l'rån hans konstruktion av 1870 avvikande. Efter en mängd försök att göra sig oberoende av svenskt tackjärn (del han alltid omsmälte i reverberugn fore in-lappandet i bessemerugnen) övergick Bessemer själv från kvalitetstål — till massfabrikation och till mjuk vara för järnvägsändamäl, spår-korsningar m. m. och hans vän John Brown hade redan 1860 etl stort bessemerverk för rälsfabrikation under full byggnad. Deras exempel följdes över alil utomlands utom i österrike i Steyermark, där man sökte av sina goda sen gammalt högt skattade stålmalmer fabricera ett bessemerstål som kunde upptaga konkurrensen med svenskarnas snart av hela utländska bergsvärlden beundrade bessemer-verktygsstål. Här hemma baserades de fiesta bessemerverk, som byggdes, på tillverkningen av verklygsstål eller ock på finaste segaste injuka vara, kvalitéer vilka såsom stående över all utländsk konkurrens väl betalades, och med stolthet visade svenskarna överallt vid världs-utställningarna inför häpnande utländska kamrater för dem otänkbara kvalitetprov å såval hårda som injuka och mjukaste bessemerproduk-ter. Men så arbetades ock enigt och kamratligt här hemma under meddelande till varandra av gjorda rön av sådana energiska bessemer-män, som R. Akerman, A. Tamm, A. H. Göransson, T. Magnusson, bröderna C. och H. Tholander, bröderna C. och G. Lundvik, bröderna C. A. och Alb. Caspersson m. fl.
Marlin metoden: Även på den idé, som ligger till grund för denna inetod, ha flera än uppfinnaren och före honom grubblat men grubblat utan att iinna losningen, försökt men misslyckats, så Réaumur 1722,** Clouel 1796, Hassenfratz 1812, Mushet 1816, Bréant 1824, Heatli 1845, Stirling 1854, Bessemer 1855, Sudre 1858, Lan 1859, Pelin & Gaudet 1861, Alexandre 1861 — 1862 och le Chatelier i kompani med William Siemens 1863. I östra Frankrike i departementet Charente och provinsen Angoumois med huvudstaden Angouleme samt i det kanske något mera världskända distriktet Cognac låg i början av 1860-talet och befinner sig ännu ett järnverk Sireuil, där ägaren Pierre Emile Martin strävade och arbetade trogel och årligt att hålla siti fäderneärvda verk uppe. Han saknade totalt den av Bessemer lov-prisade okunnigheten i sin hantering, utan var i ställel en duktig, präklig ehuru kanske för ärlig fransk ingenjör med bedrövlig brist på smartness och humbug, som gjorde all han ständigt även sedan levde under ekonomiskt bekymmer och trälarhete, medan den av honom
* .1. K. A. 1861 sid. 76.
** S. u. E. 1910 sid. 1208 och B. f. B. W. inom Ö. L. Band 1 sid, 151.