TACKJÄKNETS RAFEINERANDE OCH FÄRSKANDE 487
uppfunna och utarbetade metoden i denna dag som i dag är står som segrare över Bessemers och det med mycket nier än duhbelt större tillverkning samt under livaktigt fortskridande, medan Bessemers metod dalar mol sitt slut! Då i bergsmäns sinnen namnen Bessemer och Martin träda fram i reflexionens ljus, dyker dar ock frain ett gam-malt ordspråk: äriighet varar längst.
Författaren av denna lärobok besökte jämte en kamrat A. Wedberg i början av februari 1882 Sireuil och dess ägare: Pierre Martin, martinmetodens upplinnare! Jag framförde till honom hälsningar från hans gamle vän L. Rinman, och förtjust över dessa hälsningar bevil-jade han Rinmans unga landsmän ett längt samtal, etter vilket jag ärligen kan fritaga honom Iran en del insinuationer, som lömskt i senare lid framslungats för alt förminska hans storhet. Pierre Marlin hade troligen ingen reda på de foregående försöken i samma väg, ty han var franskt naivt okunnig om andra lander och deras forhållan-den * Han tyckte l. ex. alt vännen Rinman var bra modig, som »från Sverige i Sydamerika rest över Atlanten till Frankrike 1867».
Men vi kunde dessutom till vår — del erkänner jag — då stora förbluffelse konstatera att Pierre Martin var fullkomligt okunnig om alla de bergshanteringens stormän och <le stora upptäckter vi drogo på lal endasl undanlagna Göransson och Bessemer, ty dem hade lian hört nog om av sin vän Rinman, och bessemermetoden var ju då hans egen metods jättelike motståndare och därför av speciellt in-tresse för honom!
Han lalade vid oss om sina mödosamma arbeten för utbildandel av sin nietod, huru han försökt (redan långi före kommendanten Alexandre började med sina försök i kejserliga gjuterierna i Villeneuve och Ruelle) alt åstadkomina billigare stål, iin del han fick av brånnstål, genom alt sammansmälta tackjärn och stängjärnsavhugg. 1 degel gick detta ju bra men blev då också dyri, och lörgäves sökle han gang på gång göra del i reverberugn. Han fick del av Alexandres försök, men det hjälpte ej upp saken. För alt få höra om det tunnes någon ugns-konstruktion som kunde giva bättre varme iin reverberugnarna reste han så (1863 eller 1864) till professor L. Gruner, vilken beskrev för honom William Siemens i Llandore regenerativa vällugnar såsom synnerligen eflektiva. Han skrev då till denne och beställde ritningar till en regenerativ ugn, i vilken man kunde smälta järn, d. v. s. en ugn med skålformig bolten i stallet för med vällugnarnas plana. Så lort han erhållil dessa ritningar, byggde han ugnen och började nu smältningarna och då med bättre tramgång, men naturligtvis var metoden ej utarhetad i en handvändning. Nej tvärtom behövdes det inassor av försök och experiment för att utröna lämpligaste propor-
* Nå mig och min kamrat forvånade detta yttrande ej, ty vi hade nyss förut träffat en kamrat Torén som blivit gratulerad av Frankrikes f. d. generalstabschef »över att man numera kunde komma sjövägen till Frankrike från Sverige, sen Nordenskiöld lyckats upp-täcka passagen runt Asien och Suezkanalen till Marseille» !