TACKJÄRNETS KAF1-INERANDE OCH FÄRSKANDK
Pierre Martin — Henry Bessemer!
Vem står som den ädlaste ingenjören?
EH av den enes tusende hugskott blev ett storverk genoin huvud-sakligen andres arbete. Den andres genoin åratals under dagar och nätter framarbetade idé gick hignl och säkerl fram segiande i striden; elt ej så fyrverkeriartat skådespel som den förstes. Del är ju möjligl alt bådas metoder snart få vika för de elektriska stålfrainstallnings-sätten, men Lroligen komma dessa senare då att utgöras endast av Pierre Martins metod lillämpad i elektriska ugnar.
Till den världsutställning i Paris vartill Napoleon III inbjudil folk och lander stindes Iran Sverige Ivenne erfarna duktiga bergsman Knut Styffe och Ludvig Rinman, den forre såsom prisdomare inoin gruppen Melallurgi,* den senare privatim tillkallad av svenske koin-missarien vid världsulställningen G. Fahnehielm för alt hjålpa honom med de storslagna men för komniissarien litet svårbegripliga utställ-ningarna Iran de svenska braken. StytTe, en fremstående svensk bergsman, foreståndare för d. v. Kungl. Teknologiska Institutet, avgav £n utmärkl berättelse över sina erfarenheter vid utställningen, ägnande 9 sidor i .1, K. A. 1867 åt Bessemers melod, 4 sidor åt regeneraliva degelstålugnar och 3lA åt den nyuppfunna Martinmetoden, den StytTe dock Lill sist forklarer »kunna med fördel ntövas i mindre skala och därför bör kunna bliva sårdeles lämplig för åtskilliga av våra mindre järnbruk». Rinman trodde något mera på metodens betydelse för vårt land och anhöll hos herrar Fullmäktige i Jernkonloret om alt få förlängd permission och all få i Sireuil ordentligt sludera metoden. Jernkontorets Herrar Fullmäklige, lika klarvakna som förut och som i de fiesta fall även sedan, gåvo honom genast den önskade permissionen, och ordres lili atl la reda på metoden samt penninge-medel alt göra del, och Pierre Martin — som 1882 sade till mig och min kamral, all del just var L. Rinmans brev till Gruner om all Lundin lyckats i sin Siemensugn smälta ett par sniältslycken lanca-shirejärn, som gjorde, att Martin beslöt sig beställa en Siemensugn — gav Rinman genast tillåtelse komma till Sireuil och la del av alll. som kunde vara av intresse for den svenska bergshanteringen. Delta lofte var i sanning storslaget, ly vårt gamla hederliga kommers-kollegium horde till de tvivlande patentinstitutionerna, och ehuru Marlin ej hade aning om i vilken världsdel Sverige låg, hade han dock reda på, att del svenska järnel var ovanligl fint — han köpte svenskt järn av Hera stämplar sjålv lili sitt degelstål! Högsinnat visade lian för en blivande konkurrent alll han ulforskat; visade det öppet för en ingenjör och kamral idealist som han själv — visade alll i renaste oegen-nytta, blotl för järnhanteringens och mänsklighetens framgång och
* Se J. K. A. 1867 sid. 170.