TACK.IÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
Richards var ej en nutida jobbare, begärde ej ögonblickligl 100 procents utdelning på sina tillsläppta medel och 1000 procents fram-tida vinst på en annans goda idé, som en del svenska skumslevar, och genom hans hjälp — alltid uppmuntrande, idealistiskt storslagen och vittseende vunno de två unga en seger som inom den tekniska upplinnarvärlden med rätta betraktas, som den mest glänsande bland de »förste» och som under senare tider gjort mera för mänsklighetens frigörelse och utveckling än alil jordens guld och all jordens vitterlek, ty den har lärt oss skaffa räls och skepp m. in. m. m. på möjligasl billiga sätt ut över jordens yta.*
År 1879 visade Richards för en del få närmare vänner alt Thomas och Gilchrists idé var riktig och sen gick ej blott ryktet utan även själva metoden världen runt! Först fick närmaste fackpress, däribland »Iron» del av besöket, och samma dag dess referat kom till Tyskland telegraferede direktör J. Massenez från Hörde och frå-gade om han fick sända en ingenjör att se metoden. Svaret ja kom inom några minuter, med gående tåg sändes Massenez’ meddirektör Meier och verksingenjör Pink att se metoden och köpa patentratten for Tyskland och Luxemburg. De studerade saken en dag. Thomas var i London, de reste ögonblickligen dit och mötte honom — och Rheiniche-Slahlwerkes direktör Pastor och dettas överingenjör Grass, som kommit i samma årende och hade fått villkorlig forhånd! Som bästa lärdom för svenska bruksekonomer nämnes detta, men nämnes ock att tyskarna i st. f. att gräla och fordyra varan for sitt lands järnindustri genast gingo i kompani och tillsammans köpte patentel för Tyskland och Luxemburg, detta patent, som var vi k ti gare för Tysklands än något annat lands järnindustri och som till myckel stor del är orsak till Tysklands nuvarandemaktoch storhet.**
Den 26 april 1879 avslöts detta fordrag. Det rapporlerades genast Storbritannien runt genom dess tidningar. Den 8 maj samlades til) vanligt möte »Iron and Steel Institut» och man horde nu under ljudlös tystnad på Thomas’ beskrivning å sin metod. Månne man kände sig generad? Ingen, ingen enda forstod dock dråpslaget tyskarna gi vi l Old England, men dessa forstodo det och arbetade och arbeta än energiskt darpå. Då sågo engelska järnmännen n ed på världens 3:dje järntillverkning, nu se engelsmännen upp på densamma, som blivit n:o 2, och amerikanarna börja ängsligt snegla till svensk malm att detta n:o 2, ej skall bliva till slut n:o 1.
Kallhjärtade antagonister skola tycka, att ovanstående historik över gotstålsmetoderna mera passa ett kåseri än en lärobok. Ja,
* Frestande vore här tillägga ett kapitel över jobbarskoj i bruk, i uppfinningar oeh i gruvor samt malmexport. Det dödande giftet i Sveriges gamla järnindustri.
** Att två svenska överingenjorer i sådant ögonbliek kunnat komma overens vet jag, men två svenska fiiiansmän?