JÄRNETS METALLURG!
tidigt eller snart efter tillverka stålgjutgods, vilken tillverkning sen hos oss lack vare även andra energiska ingenjörer O. Lölhner, A. G. Arfwedson, F. Björnlund, F. Stille ni. fl. hela tiden hållits uppe i en nivå vida över dess samtidiga Standpunkt i utlandet.
Den andra förbättringen som gav ökad fart åt martinmetoden hos oss genomfördes 1882 vid Hammarby, diir vi lyckades påvisa järn-malmens betydelse som eil martinmetodens färskningsmedel och dar vi framexperimenterade reglerna för dess rätla tillsättande. A. Wedberg var då den arbetet, bekymmerna och framgångarna delande kamraten.
De basiska götjärnsmetoderna: Många försök att rena göt-melall från fosfor voro redan förut gjorda, bland annat av J. L. Bell i England, men på grunder, dem R. Åkerman på mästerligt sätt klarlagt,* hade det ständigt misslyckats, åtminstone alltid då uppfinnarna sökle tillämpa sina idéer i större praktisk skala och på ekonomiskt sätt, lili dess kusinerna Sidney Gilchrist Thomas och Percy C. Gilchrist uppfunno det rätta tillvägagängssättet. 28 mårs 1878 omtalade Bell i The Iron and Steel Institute sina försök alt tvätta bort tackjärnets fosfor medelsl flytande järnoxider vid rel. låg temperatur och då gjorde oinedelbart efter Thomas en antydan om, att han nyss nära lullständigt lyckats göra della i bessemermetoden. Ingen trodde den unge och Bell sade honom hånande, att »kunde han lyckas göra del bätlre än Bell själv lyckats, vore han mänsklighetens välgörare»,** och foreningens sekreterare Jeans skrev sedan: »Forsamlingen skrat-lade ej över delta ur så ung mun kommande Heureka, lyckönskade ej heller den unge mannen till hans upptäckt, ställde ej ens någon f'råga till honom om hans sätt alt avlägsna fosforn utan tog helt enkeil ingen alis notis om hans kungörelse.» Sällan har väl den engelska höglidligheten och stelheten praktfullast visat sig. Författaren kan som svensk och tämligen erfaren bergsmannamötesbesökare bedyra. att vid bergsmannaföreningarna i Frankrike, Tyskland och Sverige skulle nog unge Thomas genast blivit künd på pulsen. I denna engelska forsamling fick han känna sig andligl utsparkad, som nog var värre, än att i de andra examineras. På hosten 1878 samman-trädde The Inst. of Iron and Steel i Paris och då fick det av de båda kusinerna en tryckt rapport, vårs uppläsning — foreningen be-slöt uppskjuta till nästa år! Emellertid fanns det dock en engelsk järnman, som insett metodens betydelse nämligen E. Windsor Richards, generaldirektør för en firma i Middlesbrough*** och som vågade giva de båda unga fattiga ingenjörerna mynt och plats till större experi-inenter och än mer med sin rika erfarenhet inom järnets tillverkning kom dem liil den allra kraftigaste hjalp. Utan honom hade nog två klarseende ingenjörpojkars jatteidé fålt jordas bland »löjliga hugskott».
* J. K. A. 1879 sid. 384 o. f.
” S. u. E. 1909 sid. 1465.
*** Bolckow, Waughan & Co.