TACK.IÄRNETS RAFFINKRANDE OCH FÄRSKANDE
497
inledes en kraftig ström vatten, som får avrinna genom en öppning placerad vid sådan höjd, att vattnet står upp över ungefär 8/< av hjulet. Jarnstrålen riktas så, att den träffar hjulskovlarna just då de dyka ned under vattenytan. Genom skovlarnas och vattnets kraftiga rörelse piskas jarnstrålen sonder till en massa större och mindre ihåliga kulor, vilka sjunka ned genom vattenströmmen till bassangens botten. Hjulet gives olika hastighet allt efter tackjärnets sättningsgrad, så att vid hel-grått järn får det 120, vid helvitt 100 varvs hastighet per minut.
Då allt tackjärnet nedrunnit, avtappas vattnet ur bassangen och granulen uppöses samt skyfflas ut över tackjärnshällar, under vilka framgår en kanal, vari masugnsgas brinner och här torkas den så hastigt, att den ej blir del ringaste rostbeklädd. Varje järnkorn är i brottet helvitt, stråligt och tackjärnet blir genom granuleringen, praktiskt taget, absolut svavelfritt.
l:a Bispbergsmalmen rostas vid Norn synnerligen skarpt eller så att största delen av den får slaggad yta och porslinsblankt tätt brott, och ur det rostade utplockas sedan de allra mest hårdbrånda och samtidigt rikaste bitarna, på vilkas utseende man kan se, att de blivit i del närmaste svavelfria. Dessa bitar sändas jämte den i tralådor inpackade torkade granulen ned till Vikmanshyttan, där järnmalmen males till finaste stoft. På samma sätt males till fint stybb ren-vaskade välkolade träkol.
Av dessa tre ingredienser: granul, malmpulver och kolstybb sam-inansättas nu chargerna till deglarna (stålet, som här fabriceras, är nämligen uteslutande degelstål), och dessutom ilägges i deglarna vare sig vid chargeringen eller efter sen massan smält även de legerings-åmnen, som de olika stålkvalitéerna betinga samt för rödskörhets forhindrende behövlig mangan. Varför träkolsstybbet ingår med i beskickningarna torde vara svårt förklara annat än som någon slags patentfiness påhittad av Uchatius och bibehållet alltjämt av ren kon-servatism. De gamla smältarnas forklaring, att man på så vis får mera stå] ur deglarna än om de beskickas enbart med granul och malm, håller naturligtvis ej streck, ty tvärtom är en blandning av kol -J- granul -|- malm mera skrymmande än en blandning av bara granul med malm givande samma kvantum färdigt stål. Enda tänk-bara forklaring jag kunnat utfundera till detta inmängande av kol med i satsen skulle möjligtvis kunna vara, att man 1858 ej hade ugnarnas temperaturstegring füllt i sin hånd utan att satsen smalte för fort om ej det värmeledningen försenande kolpulvret fanns med. Se nedan.
Deglarna, som användas, äro från Morgan & Co, Battersea och av grafitmassa.* samt rymma en sats till 36 kg stål eller något mera och kunna användas högst 15 gånger. Smältningen forsiggår i rege-
* Om deglars fabrikation ae: Allmän Metallurg!.