ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
TACKJÄRNETS KAFTINERANDE OCH FÄRSKANDE 503 djupetvid sex numera i gång varande ugnar respektive 306, 327,377, 386. 460 och 517 mm. I Tyskland och England räknar man med i den färdigmurade ugnen 1 m8 inre ugnsrymd per ton tackjärn, i Amerika med 1,2 m8. I de ovannämnda sex svenska ugnarna åter varierar detta forhållande på följande satt: 1,3 2, 1,2 3, 1,0 7, 0,7 5,0,86 och 0,6 2 tagna i samma ordning som förut. Den eldfasta infodringens väggtjocklek är i våra bessemerugnar vanligen antingen 9 tum (222 mm) eller 12 tum (297 mm) tjock, men en och annan är dubbelväggad med en (> tums och en 9 tums mur med luftspringa emellan. Den cylindriska manteldelen är omgiven av en grov ring av gjul järn eller stål, exempelvis 380 mm hög och av 105 mm godstjocklek eller 500 mm hög i u-järnsform med 60 mm godstjocklek, eller även av dubbel u-järnsfason 600 mm hög, med 160 mm:s ben och 40 mm godstjocklek. Denna ring är försedd med tvenne axeltappar, varav den ena är ihålig och lagd i ledande forbindelse med ledningen från bessemerblåsmaskinen. Den andra tappen åter är försedd med eil kugghjul, i vilket ett drevhjul, en skruv eller en kuggstång* griper in, varigenom konvertern blir vändbnr åtminstone i 180 vinkel. Av tapparna får, om de äro av gjutjärn, blästerledningstappen 350 a 400 nun yttre diam., den massiva åter 250 mm diam. om <le åro av stål, resp. 350 a 400 och 200 nun diam. och gjutas helst i eil stycke med ringen. Ringen, som för ugnens uppvärmningssvällnings skull mäste inuti tagas någol vidare än ugnens yttre omkrets, spännes hast fast vid denna medelst på mantein fastnitade stålgjutna konsoler. Från den ihåliga lappen går blästerröret 160—800 mm i diameter i rät vinkel ned genoni ringens undersida och fortsätter sedan genom paski uvade krokrörsdelar ned till den under konverterns bolten fästH bliistei 1 jd<ui vilken jämte hotten efter uppfinnaren bär namnet Holleys lösbotlen. Denna lösbolten består dels antingen av en enkel (50 mm tjock tack-järnsskiva med uppåt konande kant, i vilken skiva finnas antingen ett färre antal stora hål försedda med koniska stosar (c:a 155 :i 180 mm diam.) för insättande av stora lergodsformer (fig. 2, pi. LXXIII) eller ock av två hopskruvade skivor med dylika hål av 40 mm godstjocklek eller ock skitligen en skiva med ett större antal små hål (c:a 10 mm diam. se fig. 3 å 4, pi. LXXIII) för en s. k. silbottens tåtlhål. Denna nu omnämnda bottenplatla passar vanligen fullkom-ligt lätt liil själva konverterns gjutna hottenring mol vilken den då anligger, men kan ock såsom vid Björneborg ligga an mol en konisk kant i själva blasterlådan. Denna i sin tur utgöres av en cylindrisk upptill och nedtill med skruvflänsar försedd gjutjärnsring av 250 — 360 mm höjd och mycket växlande inre diameter t. ex. vid Björneborg 1500, Långshyttan 1285, Hofors 1780, Hagfors 1320 mm. Ringens godstjocklek är 30 ä 36 mm och nedtill slules den av etl lock antingen av gjutjärn och då av 30 å 36 nun godstjocklek eller av plål * Tillhör i övrigt änmet bergsmekanik.