504
JÄRNETS METALLURG!
och 9 ä 12 mm i godsljocklek. Del förra slagel lock fästas med kil bultar, de senare, som ofta på ena sidan sitta fast vid blästerlädan med gängjärn, fästas bäst med excentriska klämbultar.
Användas hlästerformar av chamotte, så äro de vanligen 450 mm höga med 120 mm övre och 160 mm nedre diameter samt hava 6—9 tåtthål av från 9—13 mm ovre, 10—14 mm nedre diam. Antalet formor är vanligen 13. Användes silbotten är den t. ex. såsom vid Hofors försedd med 196 si. tättrör av upptill 9 nun diam. Dess tjock-lek är 371 mm.
I vidstående tabeli läinnas även en del andra sifferuppgifter från våra få i gång varande sura bessemerugnar, siffror som benäget läm-nats under senare årens bergsskoleresor.
Ugnens infodring utgjordes förr av inramad kvartsmassa, men numera uppmurar man den vanligen av kvarts- eller chamottetegel köpta från tegelverken. Ett av våra bessemerverk gör dock såtill-vida undantag, att det i hydraulisk press självt slår kvartstegel, vilka, endast torkade, inpassas i ugnen, varefter denna först sakta eldas med ved och sen varmblåses med kol och koks, så att fodert brän-nes. Detta förfarande medför den nyttan, att fodert biir så att säga fogfritt, ty de torkade teglen vilja svälla vid bränningen och pressa då hop fogarna mellan sig till ett intet.
Konvertern upplägges i lager i ett stärkt, stående stativ och dess blästertapp hopkopplas med ledningen från bessemerblåsmaskinen.*
3:o. Skänkar, kokiller och sjunkboxar. 1 början av 1700-talet användes i Sveriges hyttor namnet skänkskopa om en gjutskopa, som kunde bäras av tvenne arbetare. De större gjutpannorna åter, som l. ex. vid kanongjutning östes först fulla inedelsl itömmande av en mängd skänkskopor och så tömdes i »kanonmotet», kallades össkopa eller skänkpanna. Genom bortfallandet av ändelserna skopa och panna fingo vi så ordet skank, som vi nu nyttja i allmänhet om (ie kärl, vari vi från en ugn tömma flytande jiirn for att ur dem sedan tappa det i olika formår. Handskänkar nänina vi sinå gjut-pannor, som kunna kringbäras av en till tre å fyra man, lösskänkar sådana, som måste foras fram i kran eller å vågn och halvskänkar rännliknande utsprång fästa utanför utslagshålen vid en del ugnar. Vid bessemerstålgjuterierna utomlands använder man sig av alla tre slagen, vid våra bessemerverk åter, endast av de två sistnämnda.
En lösskänk för bessemerstål (se pi. LXXVI fig. 1) består av en panna förfärdigad allt efter storleken av 9—18 min plåt ined i banko tjockare botten — an sidoplåt och invändigt fodrad med eld-fast tegel — chamotte — samt inne på detta med eldfast kvarts- eller chamottemassa. Vanligen tager man skankens diameter lika med dess djup, och förser den med läpp a dels för att i händelse av behov kunna »över läpp» tömma den, dels för att, om någon charge skulle
För vilken likasom för blästerledningarna tillhör ämnet bergsmekanik att redogöra.