TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
511
Del är l'ördelaktigt att tillsätta skroet så tidigt som möjligl för all fä det väl smält och uppblandat i badet, annars riskerar man att få osmälta bitar kvar vid tappningen, vilka göra stålet ojämnt. Ofta kan man dock icke på forhånd veta, om en blåsning kommer att gå för varmt, och då måste tillsatsen göras under blåsningen, men bör ske så tidigt, att man får blåsa även en stund efter densamma. Under den våldsammaste koloxideringen få tillsatser dock, ej göras, emedan man då kan få utkok orsakade av den häftiga färskning som intrader. Skro bör således tillsättas strax fore starkaste koket eller efter detsamma och helst med l'örsiktighel i två å Ire omgångar, medan. man får vara ännu försiktigare vid malm- och glödspäntillsättningarna.
C. Är tackjärnet fattigt på både kisel och mangan, färskar det ytterst lätt och häftigt, så mycket mer, som det vanligen då också är kallt, och har man då alla betingelser för att för järnrik, basisk slagg skall bildas. Kolet bortgår under våldsamma utkok och produkten biir kali och av sekunda slag. Botemedlet är då kiseljärnstillsättning och behöves därav 200 å 300 kg vid charger om 3 å 4 ton. Kiselns verkan är tvåfaldig, ty dels höjer den vid sin förbränning badtemperaturen, dels orsakar den surare ej så skarpt färskande slagg. Kisel-järnet tillsättes ävenledes stärkt förvärmt och i små stycken.
D. Slutligen kan bessemertackjärnet vara alltför nödsatt och hålla för mycket kisel och mangan. Gängen blir trog, formorna vilja »gro», d. v. s. de få långa trattar över sig av avskild grafit, så att blästern får för kort väg att verka på badet. Man bör då hjälpa upp färskningen med malmmull eller glodspån, vilken senare verkar kraf-tigast, emedan den är fri från kiselsyra. Av dessa ämnen får man allt efter tackjärnets nödsatthet tillsätta från 20 upp till 200 kg till 3 ä 4 tons charger. Ibland är att rekommendera, att jämte glöd spånen även tillsätta 10 å 20 kg manganjärn.»
Till ovanstående kan dessutom från praktiska utförandet av besse-merprpcessen vid ett par av våra svenska bessemerverk läggas, att vid ett av dem, där man rätt ofta använder sig av kiseljärnstillsats, emedan man finner ekonomiskt hålla hyttegången på gränsen mot hård-satt, varierar man allt efter behovet med kiseljärnstillsatsen från 40 upp till 300 kilo per blåsning, slår sonder det i bitar om hönsäggs storlek och varmer det väl i en liten ugn, eldad med masugnsgas. Man har då funnit, att man, med c:a 250 kilos tillsats och konvertern ställd på lut under koket, kan utan att få utkok blåsa till och med helvitt tackjärn ned till mjukt stål (0,1 o å 0,2o % C). Del använda kiseljärnet håller då 12 % Si och 3,5 % Mn. Som kiseljärns av denna kvalité fosforhalt einellertid är rätt hög — 55 å 60 tusendels procent — så använder man ogärna något mera avsevärt med kiseljärn vid blåsande av hårt fint stål. Vid samma bruk gör man vid kallt hel-grått järn manganjärnstillsatser varierende från 10—80 kg för tre tons charger. Man blåser här helst tackjärn av sammansättningar: