510
c
JÄRNETS METALLURGI
Är gången i masugnen alltför hårdsatt, är det därför omöjligt att alls blåsa bessemer av utslaget, utan bestämmer då blåsaren eller hyttingenjören att detsamma. i stallet för i skänken, skall tappas i tackjärnskokillerna (måtten).
En kort rafflneringsperiod angiver, att föga kisel och mangan iore-funnits i tackjärnet eller hög övervärme hos detsamma, och som det är de nämnda ämnena, som giva den egentliga överhettningen åt järnet från tackjärnets smältvärme till stålets (c:a 1159° = tackjärnets, c:a 1500° = ståls av 0,1 o % C) så får blåsaren avsluta blåsningen vid högre kolhalt ju kortare raffineringsperioden varit, så vida han ej vid utslaget i hyttan funnit att tackjärnet varit myckel overvarmt och chargevikten stor. I regel följes ju övervärme hos tackjärnet åt av ökning i kisel- och manganhalter, men vid manganbrist i beskickningen kan kisel- och manganfattigt järn fås öyervarmt vid het bläster, nödsatt gång och mycket basisk slagg. Vår framstående bessemerman J. A. Leffler skriver* i övrigt om dessa foreteelser i bessemerprocessen och om botemedlen för felaktig blåsningsgång föJjande:
»Blåsningarnas gång är i forstå hånd beroende av gången i masugnen, ty på den senare beror tackjärnets beskaffenhet, såvål med hänsyn till kemisk sammansättning som tappningstemperatur, och när det såsom hos oss tages direkt från masugnen till bessemerkonvertern, inverka ojämnheter i masugnsgången därför även till ojämnheter i bessemergången. Man bör därför ägna största möjliga uppmärksam-het åt förebyggandet av störingar i masugnsgången, men som sådana ej alldeles kunna undvikas, får bessemermannen finna sig i det ound-vikliga och söka i bessemerkonvertern häva olägenheterna av tack-iärnets ojämnhet genom att göra lämpliga tillsatser till järnbadet. De tillsatser, som då vanligast komma i fråga, äro manganjärn, kisel-iärn, malmmull, glodspån och skro och anföras här några fall, då ettdera eller flera av dem böra begagnas.
A. Om tackjärnet i sig självt är för kallt, om dess brottutseende bådar en mer än vanligt långvarig blåsning (trög gång), då alltså värme-förlusterna genom ledning och strålning bliva betydande eller om konvertern är sådan, att den kan väntas i ovanlig grad avkyla tackjärnet, så tillsättes med fordel 80-%-igt manganjärn, som blivit förvärmt minst 700 å 800° och före användandet krossats till valnöts üpp hönsäggs storlek.
B. Är tackjärnet för varmt, motverkas detta genom tillsats skro, malmmull eller glodspån. Skro verkar därvid minst kraftigt, det endast sänket- temperaturen så mycket, som motsvarar värme-förbrukningen för dess uppvärmning till badets temperatur. De båda andra tillsatserna åter åstadkomma därjämte en betydande temperatursankning genom den värmeförbrukning, som järnets reduktion kraver.
Här återgivet i sammantrangd form ur J. K. A. 1901 sid. 101.
till till
av
då