ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
510 c JÄRNETS METALLURGI Är gången i masugnen alltför hårdsatt, är det därför omöjligt att alls blåsa bessemer av utslaget, utan bestämmer då blåsaren eller hyttingenjören att detsamma. i stallet för i skänken, skall tappas i tackjärnskokillerna (måtten). En kort rafflneringsperiod angiver, att föga kisel och mangan iore-funnits i tackjärnet eller hög övervärme hos detsamma, och som det är de nämnda ämnena, som giva den egentliga överhettningen åt järnet från tackjärnets smältvärme till stålets (c:a 1159° = tackjärnets, c:a 1500° = ståls av 0,1 o % C) så får blåsaren avsluta blåsningen vid högre kolhalt ju kortare raffineringsperioden varit, så vida han ej vid utslaget i hyttan funnit att tackjärnet varit myckel overvarmt och chargevikten stor. I regel följes ju övervärme hos tackjärnet åt av ökning i kisel- och manganhalter, men vid manganbrist i beskickningen kan kisel- och manganfattigt järn fås öyervarmt vid het bläster, nödsatt gång och mycket basisk slagg. Vår framstående bessemerman J. A. Leffler skriver* i övrigt om dessa foreteelser i bessemerprocessen och om botemedlen för felaktig blåsningsgång föJjande: »Blåsningarnas gång är i forstå hånd beroende av gången i masugnen, ty på den senare beror tackjärnets beskaffenhet, såvål med hänsyn till kemisk sammansättning som tappningstemperatur, och när det såsom hos oss tages direkt från masugnen till bessemerkonvertern, inverka ojämnheter i masugnsgången därför även till ojämnheter i bessemergången. Man bör därför ägna största möjliga uppmärksam-het åt förebyggandet av störingar i masugnsgången, men som sådana ej alldeles kunna undvikas, får bessemermannen finna sig i det ound-vikliga och söka i bessemerkonvertern häva olägenheterna av tack-iärnets ojämnhet genom att göra lämpliga tillsatser till järnbadet. De tillsatser, som då vanligast komma i fråga, äro manganjärn, kisel-iärn, malmmull, glodspån och skro och anföras här några fall, då ettdera eller flera av dem böra begagnas. A. Om tackjärnet i sig självt är för kallt, om dess brottutseende bådar en mer än vanligt långvarig blåsning (trög gång), då alltså värme-förlusterna genom ledning och strålning bliva betydande eller om konvertern är sådan, att den kan väntas i ovanlig grad avkyla tackjärnet, så tillsättes med fordel 80-%-igt manganjärn, som blivit förvärmt minst 700 å 800° och före användandet krossats till valnöts üpp hönsäggs storlek. B. Är tackjärnet för varmt, motverkas detta genom tillsats skro, malmmull eller glodspån. Skro verkar därvid minst kraftigt, det endast sänket- temperaturen så mycket, som motsvarar värme-förbrukningen för dess uppvärmning till badets temperatur. De båda andra tillsatserna åter åstadkomma därjämte en betydande temperatursankning genom den värmeförbrukning, som järnets reduktion kraver. Här återgivet i sammantrangd form ur J. K. A. 1901 sid. 101. till till av då