5*20
JÄRNETS METALLUHGI
analyser å bessernergaser och över dem gjort en del reflexioner, likaså Kessler 1871, samt Garke, Kerpely, Bell och Müller något senare, men i reda, följdriktighet och klarhet samt banbrytande betydelse kunna dessas utredningar ej på något sätt jämföras med Akermans och Tamms. Bland metodens kemiska förlopp mycket belysande siffror må framhållas dem som Tamm erhöll vid analyserande av en prov-serie från en av E. Brüsewitz vid Västanfors gjord provblåsning, då denne fortsatl med blåsningen även sedan koloxidlågan helt försvunnit i konvertermynningen.* Det invägda tackjärnet utgjorde 1850 kg och blåstes ända till dess i konvertern ej fanns kvar mer än 400 kg järn, då naturligtvis en stor del av järnet kastats ut som utkok. Det forstå provet A 1 togs under blåsningen strax sen lågan försvunnit och ugnen
började spotta, »det andra A 2 en stund senare»,** del tredje A 3 å
slutprodukten. Analyserna visade i C %■ Si P S Mn
i tackjärnet . 4,060 1,12 5 0,024 sp 4,4 0 0
» prov Al . 0,030 0,025 0,029 » 0,1 oo
» » A 2 0,025 0,040 0,046 » 0,040
» » A3 . . . 0,020 0,014 0,066 » 0,030
Om svavlets forhållande ger denna serie ingen upplysning, eftersom i själva begynnelsematerialet endast spår av sådant förefanns, men tämligen tydligt framträder fosforns egenskap all ej låta bort-oxidera sig ur järnet i sur ugn, ty man ser huru fosforhalten, i stallet för att avtaga, tillväxer. Hoffman säger, att i slutprodukter! återfinnes av de ursprungliga 444 gram fosfor nästan allt eller 396 gram, men beror denna slutsats på ett räknefel, ty de 400 kg stål av samman-sättning A 3 hålla endast 264 gram P. Resten av fosforn har dock ej förbrunnit utan åtminstone till allra största delen kastats ut ined ut-koket. De tre övriga legeringsämnena låta, som synes, bortoxidera sig till ett minimum eller på 10000 atomer Fe till ungefar 3 at. Mn, 3 at. Si och 9 at. C, medan fosforn stigit från 5 till 12 at. En del av kolet mäste tänkas bundet vid manganen, som ju har starkare föreningsbegär därtill än vad järnet har. Produkten skulle således i smalt tillstånd utgjort en ytterst utspädd losning av ferro- och mangan-legeringar i rent järn. Av stort intresse hade varit om även det i järnet upptagna syret (kvantiteten löst FeO) kunnat bestämmas.
. Lika belysande äro Tamms analysserier å av honom tagna bessemer-gaser, se tabeli LXXVI, sid. 22—23, samt C. G. Dalerus analyser å av Tainm tagna provserier å stål och slagg från samma bessemerverk som dar gasproven togos, se tabeil LXXVII, sid. 24—25.
* Se J. K. A. 1886 sid. 129.
** Vilket uttryck i utländska metallurgier t. ex. i Hoffmans sidan 141 oversatte med ®two hours later»! O—a.