TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE 537
få upp den till gulvärme, så är det så mycket bättre, eniedan processens välgäende till god del beror på badets begynnelsevärme, som vi senare skola se.
Härefter ifylles den mängd brand kalk som åtgår,* upphettad även den till så hög temperatur som möjligt, varpå tackjärnet ihälles. Även delta bör hava liög begynnelsetemperatur av sanima skål som ugnsinre och kalktillsats, men samtidigt med detsamma inkastas vid en del verk, som sakna martinugnar, även en del skro som fallit vid foregående charge samt avhugg från valsverket, på det att man skall få detsamma smalt. Dock är det bättre för processen, om detsamma i stället kan tillsättas mot blåsningens slut.
Biastern pådrages, samt konvertern reses och blåsningen börjar: Som tackjärnets sammansättning bör hålla sig (se sid. 341):
Si under 0,5 % (vanligen 0,2—0,4 5 %\
Mn = 0,8—2% (helst det senare),
P = 1,7—2,5 % (helsi 1,8 %),
S under 0,12 % (utomlands anses omöjligt garantera under 0,0 6 %), (j = 3 ti 3,5 %,
så är lätt att forstå, all raffineringsperioden med så låg kiselhalt kan bliva mycket kori. Ar manganhalten hög och badvarmen låg, kan den dock på bekostnad av manganen bliva längre, men som man önskar lå avsevärt med mangan att stønna kvar till inemot blåsningens slut för alt ininska avbränningsprocenten, så söker man, såsom ovan sagts, börja med så hög temperatur som möjligt, då följden också biir, att så fort kiseln oxiderats, kolet häftigt börjar bortfärskas av blästern och den överbasiska slaggen. Har man ej från eldad blandare be-kommit högl överhettat tackjärn, så räcker ej kiselhaltens förbrän-ningsvärme till all giva badet synnerligen hög temperatur, och där-for gå i regel de basiska blåsningarna kallare än de göra i bessemer-processen, och l. o. m. så kalia — isynnerhet utomlands — att följden blir mycket röd rök och rätt avsevärt med utkok. Om tackjärnets kiselhalt är hög ålgår forstås mera kalk och likaså om fosforhalten är betydlig och varierar kalktillsatsen därför vid olika verk mellan 12 till 18 % av chargevikten. Vanligen räknar man med 5,5—6,5 % brand kalk för varje % P + Si.
Blåsningen fortsattes ej blott ned lili mjukaste kolhalt utan så, att koloxidlågan alldeles försvinner och därutöver ytterligare 2 å 4 minuter, vilket just utgör, jämte den basiska infodringen och kalk tillsatsen, Thomas och Gilchrists metod. Fosforn är denna metods huvudbränsle, men obetydlig del av fosforn oxideras, innan allra huvudsakligaste delen av kolet försvunnit ur hadet, men då sker också fosforns oxidering synnerligen raskt, och man ser genom kon-vertermynningen, huru ugnens inre från gulvarmt plotsligt blir blån (lande vitt. Emellertid utgör just detta — huvudvärmealstrandet försl
:i: Se längre ned om metod, dar kalkstenstillsättningen delas i tvenne delar.
•Jgx
s