544
JÄRNETS METALLURGI
oxideras nästan omedelbart och sjunker från blåsningens början från 3,8 5 4 % ned till 0,0 9 4 % vid provet N:o 6 eller nästan fullkom-ligt jämnt efter vad synes, om man uppritar diagram däröver, då linjen biir nästan rak.
Av beräkningarna över vad som förlorats per 100 Si ser man så, huru visserligen fosforn, medan kolet bortfärskas, ävenledes så små ningom oxideras, men järnbadsproven visa forst vid N:o 6, d. v. s. då kolhalten kommit ned till c:a 0,1 % att fosforraffinerandet biir intensivt. På 5 minuter sjunker stålets fosforhalt då från 1,7 3 5 % till 0,117 % och stiger i slaggen från 3 till 21% fosforsyra.
Ämnenas oxidation måste man naturligtvis även i denna process Lanka sig, dar metallegeringen träffas av blästerströmmarna, ske all-deles som i bessemerprocessen efter de proportioner, vari de olika ämnena ingå, men se vi nu till slaggernas halt av Fe på 100 Si, så synes, huru intensivt järnoxidulen deltager med sitt syre i färsk-ningsarbetet, i det att oxiderat järn hela tiden ända till och med prov N:o 7 understiger oxiderade kiselns vikt. Som den senare var c:a 0,4 7 % av tackjärnets vikt, är t. o. m. den tid då proven N:o 7 togos, blott 0,4 2 % av tackjärnets järnhalt avbränd. Men då ändras plötsligt forhållandet Alla järnets legeringsämnen med undantag av en obe tydlighet fosfor äro nu bortoxiderade, och därför börjar just nu en intensiv järnavbränna, mol slutet uppgående till 9 ganger kiselns vikt (1. v. s. til] bortåt 4,5 % av tackjärnets.
Under kolets raskaste bortfärskande tjänstgör, tyckes det, även manganen såsom syretran sportör, ty manganhalten per 100 Si vacklar upp och ned, såval i järnbadet som i slaggen. Även svavlet pendlar fram och åter mellan bad och slagg for att vid blåsningens slut vara bortoxiderat i samma müngd, som under den l:sta minuten (se proven 1 och 9 i järn och slagg per 100 Si). Femtedelen av oxiderade kiselns vikl eller c:a O,io%S av tackjärnets vikt har oxiderats, d. v. s. vid provtagning N:o 9 höll stålet 0,0 7 7 % mot 0,177 % i tackjärnet, mot-svarande en minskning av c:a 56 %.
Bruksförvaltaren R. Carlson har benaget meddelat mig 4 av in-genjör O. Ram ström gjorda undersökningar från Domnarvet visande:
Stålet höll före ferro-
Tackjärnet höll: mangantillsatsen:
Blåsning N:o 1 . . . 0,073 % S, 0,72 % Mn 0,034 % S, 0,12 % Mn
» »2 . . . 0,079 » », 0,75 » > 0,046 > », 0,16 » »
> »3 . . . 0,060 > », 0,72 t * 0,029 » », 0,12 » »
» »4 . 0,070 » », 0,69 » » 0,034 » », 0,1 6 » »
Medeltal 0,070 » >, 0,72 » » 0,036 » », 0,14 » »
Varken Doninarvels tackjärn eller stål håller på långt når så
mycket svavel, som förefanns i Wüsts malerial, men har svavelhalten i alla fall nedgått med i medellal 481/s %.