ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE 545 Wüst och Laval visa genom jämförelse av ovanstående charge med en annan med högre ursprungliga kol- och kiselhalter (0,8 3 % Si och 3,4 2% C) att kolet, om kiselhalten är hög, ytterst obetydligt oxideras, innan kiseln bortgått, men alt färskningen sedan går, tack vare nu högre badvärme, så mycket intensivare. De visa också, att ju kallare chargen förlöper, ju mera fosfor borlgår samtidigt med kolet, t. ex. i ovan relaterade charge 33 % och i den senare 22 % av hela fosforhalten. Som slagganalyserna visa är slaggens fosforsyrehalt störst något fore efterblåsningens slut, till följd av den sedan inträdande stora järnavbrännan. Vill man åstadkomma rikaste fosfat, bör detta därför avtappas nu och hel kalksten sedan inkastas för färdigraf-fineringen. Om manganen anse experimentatorerna, all den tjänstgör som värmereglerare, i det den oxideras i höjd grad, så fort badlem-peraturen sjunker till viss nivå, därvid strax givande upphov till höjd temperatur och ny fart i kolbortfärskandet.* Stålbadet visade sig vid blåsningens slut hava en temperatur av i medellal 1552°, vid en tackjäi nstemperatur av 1262°, och värme-balansen funno de ställa sig på följande sätt: I n k o m s t e r: Genom tackjärnet medfört värme » oxidation vunnet varme . charge 1 43 % 57 » charge 2 38 62 » (J tgi fte r : charge 1 charge 2 Med gaserna förlorat 24 % 25 % För kalkens uppvärmning och med slag- gen bortfort 20 » 21 » Av stålet upptaget varme 48 > 42 » Utstrålat värme 8 » 12 > Även C. Dichman behandlar** slaggens roli i Ihomasprocessen, därvid han dock till stor del stöder sin utredning på Wiists och Lavals inen även delvis på Finkeners undersökningar. Han påpekar emellerlid att något fullständigt klarläggande av ämnet svårligen låter sig göras till följd av den mängd olika faktorer, som ingå. Klart är emellerlid, att genom, att den tillsatta kalken tar hånd om och vid sig binder syrorna, får järnoxidulen — låt vara löst i kalksilikat och kalkfosfat — mycket större färskningsförmäga än i bessemerprocessen. Dessutom torde nog i denna basiska slagg kunna bildas avsevärd del Fe2O3 (jämte FeO) vilket ytterligare förstärker färskningen. Flors avirikande förfaringssält (Düdelingermetoden), som avser atl * Samma är nog förhällandet med den del av fosforn, som går samtidigt med kolet. O a- ** S. u. E. 1911, sid. 893.