548
JÄRNETS METALLURGl
Paxon-Deemers)* eller den med formorna ävenledes placerade i konverteres sida men riktade något sneti nedåt och med sin inre myn-ning just vid badytan (Unckenbolts**). Som skillnaderna i övrigt vid lillbessemerkonvertrarna ej äro så bemärkansvärda åtnojer jag mig har med att beskriva en konstruktion av näst sisla slaget (Stoughtons) beskriven*** av N. Liljenberg. Denna konverter är försedd med löstagbar underdel (se pi. LXXIX, fig. 1), vilket gör alt denna del lätt kan noga avlagas, något som är synnerligen nödvändigt vid lillbessemerkonvertrarna, dar badytan måsle hållas i formnivån och dar således badets volym vid varje charge hör vara en och densamma. Konverterns inre form är alldeles sådan, som den form H. Tholanders lillbessemerkonverter vid Avesla hade, men medan den senare hade endast en tämligen stor forma, har den av Liljenberg beskrivna 7 stycken lagda horisontelit, ehuru något divergerende inåt ugnsrummet. Utanfor de långa formrören befinner sig bläslerlädan, som på vanligt salt genom ugnens blästertapp är satt i ledande forbindelse med blästerledning och blåsmaskin.f Konvertrarnas mantlar förfärdigas av 16 å 20 mm tjock plat och de infodras i bollen undersi med eti lager stampad koks 10 cm ljockt och däruppä med ell 250 å 350 mm (10 å 14 lum) tjockt lager silikatstenar. För att formorna skola styra biastern riktigt tagas de långa, och därav följer ock, all formväggen är tjock, 350 till 500 mm. Motstående vägg kan tagas tunnare (av 9 a 12 (tuns sienar). Formorna givas 20 å 35 mm diameter och få vid inre ändarna ett avstånd av 80 å 100 mm från formcentrum till formcentrum. Den inre cylindriska delen gives 1500—1800 mm höjd, inre höjden från botten till skorstensöppningens centrum är resp. 2500 å 2800 mm. En tons konvertrar fordra en blästermängd av 50 m8, 1,5 tons av 75 m3 per min. av enl. Unckenbolt 0,2 å 0,3 atm. tryck.
b) Processens utförande. För atl inte slaggen skal! komma all verka för frätande på ugnsfodert, men stålel ändock bli tillräckligl varmt och gasfattigt, så använder man ett tämligen manganfritt (0,2 —0,5 %) men kiselrikt (1,5 a 2,5 %) tackjärn, som efter utländska förhällanden även anses svavel- och fosforrent (S < 0, i % P<0,08 %). Till forstå blåsningen på dagen (blåses sällan å nattskiften) tages helst enbart tackjärn, emedan ugnen då, trots foregående kolblåsning är relativt kali, men för varje sedan foljande charge uppsätler man på kupolugnen allt större skroprocent. Blåsningen tager, vid vida formor 15, vid trängre 20 minulers tid och ingen koloxidlåga bör därunder utströmma ur konvertermynningen, ly kolet bör fullständigt förbrännas till CO2 inuli konvertern. När man kommit ned till rätt kolhalt, kan
* Se J. K. A. B. 1909 sid. 348.
** S. u. E. 1906 sid. 107, fig. 4.
J. K. A. 1907 sid. 592, pi. XXXVII.
f De maskinella anordningarna, amnet Bergsmekanik.