TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
551
belöper sig i medeltal vid svenska basiska martinverk till 5,0 % av järninsatsens vikt (se tab. LXXXI, sid. 553), men har man att bear-beta mycket fosforhaltiga material får man forstås göra som i utlandet och räkna med större kalkstenspåsattning eller ända upp till 12 % vid thomastackjärn, gjuteriskro och mycket sandigt skro. Av avlag-ningsmateriel åtgår per ton skrotade göten: vid sur ugn c:a 70 kg kvarts och 31/» kg eldfast lera och vid basisk ugn c:a 35 kg brand dolomit.
Härpä följer badvolymens beräknande. Det nysmälta järn-badels eg. vikt är ungefär 7,o, men med denna vikt får man ej räkna, ty eg. vikten biir betydligt mindre, blott badet kommer i kok, ty då komma de bildade koloxidbubblorna att intaga eil avsevärt rum. Jag har emellertid tyckt mig finna, att man kan räkna med en volyni-vikt i stilla kokande, ej pösande bad av 6 kg per dm3 för stålet. Likaså är det med slaggen. Kall har den en volymvikt = c:a 4 men i lugnt kok åter sur = c:a 3 kg, basisk = c:a 2 kg per dm®. Slagg-lagrels volym i dm3 biir vid den sura ugnen = avlagningsmaterialets vikt -|- vikten av Fe3O4 bildad av oxideratjärn + färskmalmens vikt: 3.
Slagglagrets volym i dm8 biir däremot vid den basiska ugnen= avlagningsmaterialets vikt CaO-vikten av den insatta kalkstenen 4 färskmalmens vikt-j-viklen av FejOa bildad av oxiderat järn . 2. Bad-volymen biir så forstås lika med stalbadets volym-|-slagglagrets volym.
Stålbadets area får man av dess volym : dess medeldjup. Att »teoretiskt» beräkna de rätta dimensionerna på ett martinbad faller ingen konstruktør in, utan stöder man denna beräkning helt och hållet på praktisk erfarenhet om de basta forhållandena. Vi hava då funnit, att det lämpligaste största baddjupet — räknat mellan in-sättningsluckornas troskelnivå och bolten vid utslagshålet bör vara 0,5 ni vid ugnar för götberedning, medan det kan tagas 0,6 m vid ugnar avsedda för stålgjutgods och 0,7 m eller än inera vid dylika till aduceringsgods. Från utslagshålet ger man bolten lutning uppat åt alla håll, så alt den vid mittluckan ligger 0,3 m under tröskeln och i sin helhet får etl medeldjup av 0,3 5 å 0,2 5 m. Vill man undan tags vis begagna ugnen för större charger, så får man sedan naturligtvis vid ugnsbyggnaden uppflytta lucktrösklarna motsvarande. Badvolymen i m8:0,35 å 0,2 5 — badarean.
Ugnsrummets bredd vill man ogärna taga över 3 ni, emedan avlagningarna forsvåras i bredare ugnar genom att redskap, krokar, spett och spadar hastigare krokna i varmen. Vid ugnar över 30 tons charger måste man dock öka ugnsrumsbredden och därmed badbredden för att ej få alltför stor ugnsrumslängd. Ugnsrummets långd bör man återigen ej taga för kort och det ej ens vid små ugnar, ty då får gasen ej tid alt fullständigt förbrinna i ugnsrummet och än mindre att slutbrinna på rätt Ställe i detsamma. Man böi laga