TACKJÄRNETS RAEFINERANDE OCH FÄRSKANDE
561
Vad det fria mellanrummet i restegelstaplarna angår, bör det-samma rättas dels efter gasmassan som skall per tidsenhet uppvärmas, dels ock efler sotavsättningsförhällandena. Gaserna få ej för fori passera regeneratorerna, ty då hinna skorstensgaserna ej att avgiva nog med värme och generatorgas och luft ej att tillräckligt förvärmas. Ved- och torvgaser behöva större frilt utrymme i enl. med forestående siffror än stenkolsgasen. Egentligt sot avsätter sig visserligen i gas-generatorerna under tiden gasen passerar dein men brinner vid om-kastningen åter upp, så att det vi kalla sot är egenlligen bestående av slaggstänk och förbrända järngnistor samt medrökt stoftfin avlagnings inassa från ugnsrummet jämle i gaskamrarna något lilet från generatorn härrörande aska. Ju lagre ugnsrumsvalv, ju mindre sotsäckar, ju häftigare kokande eller pösande beskickning, ju mulligare färsk-inalm, ju större finskroprocent som försmältes och ju starkare skorstensdrag, ju värre bliva sotavsältningarna i kamrarna, och ju vidare böra restegelmellanrummen tagas. Vid 15—18-Lons ugnar, golt grovt skro, ordinär styckemalm och stenkolsgas räcker det-—om sotsäckarna tagits tillräckligt stora — att taga tegelmellanrummen lika med legel-tjockleken. Som gaserna emellertid böra ha ruin att breda ut sig över tegelstapeln mäste eit frilt rum finnas över densamma och blir del vid nu nämnda förhällanden lagom, om fria kammarrymden forhaller sig till kompakta tegelrymden som 3:2,5.
Kamrarnas dimensioners inbördes förhallande är ingalunda lik-giltigt. Som regel kan sägas, alt ju högre regeneratorer ju biiltre, åtminstone dar man har bra bläster och bra skorsten eller exhaustor. Liggande regeneratorer böra under inga omständigheter användas och ej heller dubbia kammare (se pi. LXXXII), dem vi förut stundom använt oss av vid vatlensjuk grund, ty nu kan man medelst betong med blyfolieinlägg få fallt vattentäta grundkistor, sä alt t. ex. den av mig förut omnämnda 18-lons ugnen utan olägenhet byggis utanför förutvarande havsstrand. Placeras kamrarna under ugnen, få de vanliget! samma inre bredd som ugnsrummet eller föga större, medan måttet i ugnens längdriktning för de mittre kan tagas så, alt inget tritt mellanrum uppstår mera än en tätningsspricka. Bli de då tör låga, så lämnar man mellanrum, men fyller det med lillstampad ler-stenmassa för minskande av utstrålningen och Lill väggarnas stagande. Av samma skäl är det bättre, ju större del av kamrarnas höjd, som kommer ned i värmeskyddande jordlager.
Kanalerna mellan regenatorkamrarna och växelventilerna saml skorstenskanalerna böra göras rymliga, dels för att de skola bliva lättsotade, dels emedan pressionsförlusterna därigenom bli mindre. Trängre än att en pojke kan vid sotning krypa fram genom dem böra de ej vara och för medelstora ugnar passa for de forrå dimen-sionerna 1 m h X 0,9 m b och för de senare 0,9 m h X 0,7 5 m b. Man bör däremot taga de förstnämnda kanalerna möjligast korta för
S6.