TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
sidor vid 4-kantiga eller parallellepipediska göten, men vid göten för axlar eller kanoner ej med cylindriskt eller koniskt inre, ty då uppstå i götytan krympsprickor,* utan fasoneras de då såsom pi. XCII tig. 1 och 2 visa, med längsefter gående åsar. Ju grövre göten man gjuter, ju långsammare stelna de, och ju större bli olägenhelerna av utsegringarna av stålets olika legeringsämnen. Så t. ex. anför C. Wall-man** från tvenne 3-tons göten följande skillnader i sammansättning toppändan och i fotändan:
P% S % C % Summa %
Göte A å 3030 kg: botten 0,ni3 0,023 0,058 0,094
topp 0,023 0,067 0,096 0,185
Göte B å 30G0 kg: botlen 0,012 0,022 0,064 0,098
topp 0,025 0,068 0,095 0,188
Vid högre kolhalter blir skillnaden i kolhalt vida betänkligare niellan topp och bollen, men vid så mjuka som dessa, är det blotl skillnaderna i svavel- och fosforhalter, man behöver frukta. Om man icke vidlager några extra försiktighetsälgärder, så bli emellerlid sam-mansättningarna i götenas kärn- och ylgods ännu mera olika isyn-nerhet till kol, kisel och fosforhaller, varjämte stora svavelkörtelbild-ningar uppstå, och stracker sig denna materialolikhet längt ned i götena, ehuru avsevärdare uppät än nedåt Ju längre man dock kan hålla götets överyta och overdel smält, ju mindre djupt ned i det-samma stracker sig ojämnheterna och ju mera koncentrerade bli de upp emot götets överyta, och därför är sjunkboxanvändning på stora göten alllid av stor nytta, isynnerhet om man, antingen innan boxen fylles, ikastar termit och så tappar füllt, då man i densamnia får ytterst övervarmt stål, som man så genast täcker med het sand, eller man håller stålytan i götet smält medelst bläsrörsläga. Harmets förfaringssätt*** att genom sammanpressning av det flytande stålet förekomma pipe- och blåsbildning hjälper ej emot segringarna, men däremot skal) eit av C. Canaris omnämnt sält att använda termit förekomma såval blås- och pipebildningar, som utsegringar. Delta sält,f som t. ex. alllid användes för alla stora plätgölen vid del stora plåtverket Schults, Knaudt & C:i i Essen, består i, att termiten i bleck-kardus medelst en järnten nedlryckes (så längt ned som möjligt) i det nära fyllda stålgotet, så fort litet ytgods stelnat. Det intrader då en häftig uppvallning, genom att gaserna rasa upp. Slålet sjunker så till füllt en »handsbredd», men man fyller då genast på till lika höjd igen från skanken med varmt stål. Det av termilen bildade 3000°
* Grova göten fil aldrig smidas under 700° temp., titan måste värmaa om, då de komma ned i värme så lårigt.
** S. u. E. 1912 sid. 309 o. 310.
*** S. u. E. 1912 sid. 1189 med flpra där angivna nppsntser.
f Se utförliga rapporter i S. u. E. 1912 sid. 303 o. 1579.