ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
584 JÄRNETS METALLURG! ugn, I del alt man tappar av inera av innehållet än vanligt, så all »fräthyllan» biir åtkomlig och så breder på och sintrar last ny massa. I Tyskland måste blandarna avställas under söndagsdygnen, hos oss skulle della väl ej behövas, dar de kunna betraktas såsom tillhörande masugnen — således ej martin- eller bessemerverken — och dar ar-betarna skulle hava lika stort intresse som verket av att hålla dem i ständig gang. Genom att i blandarna kiseln fullständigt bortraf-fineras, minskas sedan frätningen i martinugnen betydligt. En färsk-ningsblandare behandlas alldeles som en martinugn, och slaggen av-tappas allt ibland samt ersättes med vare sig uteslulande nya färsk-malms- och kalkkvantiteter eller även med slagg från martinugnen, vilken slagg, såsom då kiselsyrefattig, kan göra god tjänst i blandarerr • blandaren renar man ju mest från kisel och svavel, men även någol från fosfor, om man färskar ned till inemot stålgrånsen 21/s å 3 % C. Härom se vidare nedan i avvikande förfaringssätt vid inarlin-nietoden. 1 stora oeldade blandare sjunker tackjärnets temperatur med från 45 till 100° allt eller chargestorleken, i de eldade åter står den an-tingen stilla eller stiger rätt avsevärt. Det förra vid de blandare, dår man inga regeneratorer har, det senare vid dem, dar man har både gas- och luftkammare. Simmersbach anger ända upp liil mellan 1400-1500°. Han säger ock, att en 200-tons färskningsblandare er-fordrar generatorgas av 8 ton kol i dygnel eller av masugnsgas 2000 m’ i timmen. Vid våra träkolshyttor skulle vi givetvis kunna nöja oss med 30 å 40-tons blandare och motsvarande mindre gasförbrukning, hlott vi byggde desamma med per m3 gas lika rymligl tilltagna kam-mare, som dem vi ha vid martinugnarna. Små oeldade mischers på 130 -150 Lons svayelrena järnet föga (7-26% av ursprungliga svavel-halten), eldade mischers ater rena avsevärt t. ex. en av Siminerman omnämnd som med blott Vsfc järnmalms- och P/2% kalkstensåtgång per Ion tackjärn tar bort 50 å 60% av S-halten. Malmen höll dock då 3 % mangan, och bör man för resten alltid använda manganhaltig järn-malin vid blandarna. Håller man temperaturen i färskningsblandarna hög (1400—1500°) inträffar emellertid ingen avsevärd fosforrening. Vil] inan förutom svavel- och kiselrening ha avsevärd nedfärskning i blandaren, får man forstås öka malm- och kalkpåsattningarna där-efter. : o. Mart i n u g n a r n a s s k ö t sei. En nybyggd martinugn måste först behörigen Lor kel das och denna torkeldning får ej för mycket forceras, ty då spricker mur-veiket sönder. Långsaminare torkeldning bör användas vid vinter-murad än vid sommarmurad ugn och under forsla skedet av tork-eldningen böra växelvenlilerna stå på »halvspänn», d. v. s. så, att rökgaserna från del i ugnsrummet hrinnande bränslet gå i lika mängd