TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKA.NDE regeneratorsidén utan skickar onödigt med värme till skorstenen. Delta slöseri kommer dock oss ej vid. Petroleum anvandes dai ock och lika så i de Ryska martinugnarna och hänvisas angaende delta dels till Pawloffs förutnämnda album, dels till Hofmans: An outline of the Metallurgy of Iron and Steel.*
2:o. Tackj årnsblandarnas skötsel.
För att ej redan från början få en seg svavelhaltig slagg i blandaren, tork- och påeldas denna ej med stenkol utan uteslutande med ved ända till dess, att dess temperatur kommit upp till sådan hojd, att man utan explosionsfara kan insläppa masugns- eller generator-gas och fortsätta eldningen därmed. Denna temperatur ar ljus rod-värme. Bast är därvid, om blandaren ej är regenerativ, att man, när usnen blivit något varm, genom avtappningshålet insticker ell blästerrör ned mot elden, ty då påskyndas uppvärmningen avse-värt En regenerativ blandare eldas ävenledes forst med ved och under ventilomkastning till alt börja med varannan timme, men vid densamma behöver man forstås ej leda till blåstern genom sar ski t ror utan låter den passera luftregeneratorerna, varvid man dock midtager, att skorstensspjällen redan från början regleras, sa att ej gas-kamrarna uppvärmas högre än luftkamrarna. D. v. s. de önas skorstensspjäll skall vara föga, de senares füllt uppdraget. Nar man fått upp temperaturen inuli blandaren lili c:a 1200°, kan man borja intappa tackjärnet, varmed sedan fortfares utslag för utslag, tilis blandaren fyllts, medan samtidig avtappning sker till martinugnarna allt efter behov. Malm och kalk inkastas — vid förfärskmngsblandarna i slörre proportion än vid de andra, dock alltid så mycket, all in-fodringen ej må frätas av eljes uppstående kiselsyrenk slagg, men även för ernående av bältre svavelrening, ehuru en viss svavelrenmg inträffar även vid sur slagg, såsom vi vela från de elektriska ugnarnas drift I ej regenerativa ugnar är det svårt att få slaggen att halla sig kvick, isynnerhet i det kalia draget från in- och urtappningsglug-garna, och där brukar man utomlands nödgas kvicka upp den med borax, men troligen skulle vi kunna göra det lika bra med titanhaltig järnmalm t. ex. Tabergs eller Routivares, ty de ha i Bergsskolans elektriska försöksugn vid Hagfors visat sig såsom ypperliga slaggkvick-ningsmedel. Håller man slaggen nog kalkbasisk, så är fratningen a ugnsfodert vid vanliga tackjärnsblandare ytterst obetydlig. Vid de regenerativa förfärskningsblandarna åler är den niera avsevard, och vid dem får man därför oftare avställa hela blandaren for reparationer. Går man med hög temperatur (1400 å 1500°) i dem, vilket behovs vid de förfärskare, där man vill färska ned avsevart, t. ex. till 2 å 2,5 % C, så kan man dock laga av alldeles som i en martin-
* Samt till S. u. E. 1910 sid. 1105, och 1911 sid. 843, 1022.