•IÄRNETS METALLURGI
eller under iakttagande av att fullständig rödskörhet vinnes vid mju-kare stål, som skall efter utvalsningen utsättas för bearbetning i röd-värme, och i tillräcklig grad vid fabrikation av verktygsstål för att förekomina härdsprickor vid senare bearbetning. Vid verktygsståls-tillverkning i sur ugn kan dessutom förekomma, att man tillsätter kiseljärn för att få elt fulli tiilt, basta degelstål nära kommande martin-stål, och att man dessutom gör andra tillsatser s. s. av nickel, krom, wolfram, molybden och vanadin, men charger för verktygs- och special stål skötas även i andra avseenden något olika mot chargerna för mjuk vara. Så t. ex. anordnar man beskickningens sammansätt-ning mera manganrik än vid framställning av mjuk götmetall och tager dessutom gärna manganhallig malm s. s. färskmalm, ty mangan-liallig slagg har visat sig kunna skydda stålet mot ugnsgaserna bättre, än vad ej manganhallig lika basisk slagg gör. Dessutom är man än mera noga med att hålla en jämn, god varme hela chargen igenom och gör under densamma endast mindre om ock tätare malmpåsatt-ningar. Ett goti jämnt kok i badets mitt är lika önskvärt, som att ■koket avtager mot väggarna till, och kan det i bryggkanterna gärna hela liden vara så goti som = 0. Chargen hålles under hela färsk-ningen något ål den övervarma sidan och stålet bör, tappat i kokiller med sjunkboxar, bli tätt utan pipe och utan tillsats av vare sig aluminium eller kisel.
/S. Chargering i basiska ugnar och skötseln av basiska charger: De basiska chargerna förlöpa i regel hastigare än de sura, av det skälet, att färskningsmedlet — järnets oxider — i basisk ugn ej är bundet av kiselsyra eller lerjord och således är fritt att verka mera energiskt oxiderande på järnbadets kol och dess övriga legeringsämnen. Häri ligger ock forklaringen till, varför fårskmalmsåtgången är så rnycket mindre i basisk än i sur ugn.
Chargeringen göres vanligen så att först insättes och utbredes på bolten (om den ej redan är för hög av fastnad kalk) ett lager obränd kalksten, c:a 1/s av hela kalkslenssatsen. Darpå insättes tackjärnet och sedan skroet, varefler ugnsrummet forlast möjligt bringas upp till füll hetshetta. Nar man kommil upp till den och järnbadet står kvickl och smält, börjar man malma, men som malmen verkar som förut sagis häftigare färskande här än vid den sura processen, tages vanligen blott hälften så stor försla malminsättning som i denna. Malminsättning får sedan följa på malminsättning alldeles som vid sura processen, d. v. s. efter som kokets livlighet erfordrar, men samtidigt och däremellan inkastas ock mera kalksten, så att slaggen hela liden hålles tillräck ligt basisk, dels för att stor avfrätning av bryggor och väggar må forekommas, dels för att färskningen må påskyndas och dels slulligen för alt, dar man har fosforhalligt bad, kraftig defosforering må vinnas. Vid fosforren charge tappar man ut stålet efter behörig ferromangan-och ferrosiliciumlillsätlning så fort rätta kolhalten blivit uppnådd, har