TACKJÅRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE 593
man åter en fosforrik beskickning, så mäste man för fullständigare fosforrenings skull gå ned till under 0,1 o % kolhalt, sedan avskumma den fosforrika slaggen saml därefter göra manganjärnstillsättningen och uppkola badet eller ock desoxidera och uppkola i skänken, lagande att slaggen ej får medfölja ned i densamma. Som den basiska metallen är gasrikare än den sura, så brukar man vid en del basiska martinverk, där man ej vill tillsätta kiseljärn, att under stålets ned-rinnande i skanken nedkasta 200 å 300 gr Al till stålets »lugnande». Bottnarna i de basiska ugnarna ha benägenhet att »växa», i det all kalk och slagg fästa vid och göra dem alil tjockare. Man måste där-for allt ibland antingen smälla av dem med sand eller sur masugns-slagg mellan ett par charger eller också några charger å rad placeia tackjärnet direkt på ugnsbollen och låta dess kisel fräta löst del pä-luddade kalk-slagglagret. Slaggen vill vid de basiska ugnarna garna bli för trögfluten och tjock och för att få den kvickare, så att man efter utslaget må kunna skrapa bolten ren utan alllför stor svårighet, brukas vid en del martinverk att kvicka upp den med litet flusspat, men kan det också ske medelst titanhaltig järnmalm, såsom vi förut seit. Vid eil svenskt basiskt martinverk förfar inan något olika med kalkstensinsätlningen än vid de andra, i det att man först på ugns-botlen insätter c:a av tackjärnet, så på detta hela kalksatsen och därpä resten av tackjärnet och skrotet. Slaggen är då mycket trög och tjock hela första delen av chargen.
Vid elt svenskt verk, där man såsom råmaterial använder utländskt, engelskt och lyskt tackjärn, mycket köpskro, därav en god del gjut-jarnsskro saml därlill tunnplåtskro, skro av galvaniserede plåtar och en hel del annat 4:a skräp och dock gör anspråk på att tillverka svenskt martinstål, tillgå smällningarna på följande satt, vid verket genomfört av tysk forman: Om håligheter finnas i ugnsbotten efter foregående tappning fyllas och utjämnas de med c:a 50 kg stampad obränd kalksten. Sedan insättes så mycket av skrotet, som får rum i »nedgående» ugnsända, under füllt padrag av gas och lutt. Dåipå kastas ventilerna om och lullt med skro insättes ock i den andia ugnsändan. Under tiden har första ugnsändans gods sjunkit samman så pass, att man kan få in dess behov av tackjärn och sedan i andra ändan även dess tackjärn. Hårpå inkastas c:a 750 kg kalksten. Hela chargen rymmes sällan på en gång, utan får man vanligen vänta c.a 2 timmar, innan man får in resien av chargen. 4 timmar eller chargeringens början är emellertid allt smält och börjar livligt koka, oaktat ingen malm insatts utan blott till följd av det »fina» skroets stora avbränna. Tillräcklig tappningsvärme erhålles snart och prov-tagningen börjar omedelbart. Vid denna tager man att börja med ut ett skopprov, som blott hälles på golvhällarna, varvid man iakt-tager gnistornas utseende och av dessa bedömer stålets kolhalt, och sedan härdas skållan och böjes över städkanten samt hopslås, då den 3R.