622 JÄRNETS METALLURGI
påpekas den utomordentligt stora förtjänst som tillkommer chefen för Canadas bergsstyrelse E. Haanel som fick till stånd en kungl. cana-densisk studiekommission, vårs arbeten han ledde, och vårs studie-resultat han offentliggjorde, vilka senare bragte reda i begreppen, klargjorde utvecklingsmöjligheterna och anvisade framtida riktlinjer ävensom — ej minst förtjänsfullt — blottade én del humbugsartade metoder, som förut verkat förvillande både på begrepp och riktlinjer.
Metodernas indelning: De ferroelektriska metoderna kunna indelas dels efter elektriska strömmens verkningssätt i:
l:o Elektrotermiska och
2: o Elektrolytiska metoder, dels efter processen i:
b. Reduktionsmetoder,
c. Raffinations- och forskningsmetoder.
A. Elektrotermiska metoder.
a. Ugnarna.
Dessa indelas i.
l:o. Rena motståndsugnar, vilkas verkningssätt bero uteslu tande på det direkta motstånd vare sig beskickningen eller ugns-materialet såsom inkopplade i ledningen bjuda den elektriska ström-men. Såsom sådana ugnar kunna nämnas av forstå slaget Taussigs och Gins förut omnämnda, medan till det sistnämnda hör en hel del laboratorieugnar såsom Borchers stavugn, Heraeus, Girods, Rennerfelts och Helbergers degelugnar m. fl.
2:o. I ndu k ti onsugn ar, vilkas verkningssätt beror på att smält-godset självt får utgöra sekundårledning till en primärström, då genom alt den senare i den förra uppväcker induklionsströmmar och sekundår-ledningens godsmassa bjuder motstånd mot dessas rörelse elektrisk energi där omvandlas till värme som forvarmer, smälter och över-värmer godset. Hit höra de utmärkta ugnarna av Kjellin och Röchling-Rodenhauser, samt även ugnar konstruerade av Ferranti, Colby, Frick m. fl.
3:o. Ljusbågeugnar, varav tvenne grupper finnas, av vilka den forstå består av sådana ugnar, där beskickningen, som skall be-handlas, ej är direkt inkopplad i ledningen utan endast utsättes för det strålande eller överledda varmet från en eller flera Ijusbågar, som av elektriska strömmen bilda^ ovanför badet i ugnen mellan där in-stickande elektroder (vanligen koks- eller grafitelektroder). Hit höra Stassanos och Rennerfelts ugnar. Den andra gruppen utgöres av ugnar, där varmen till huvudsakligaste delen ävenledes uppkommer av Ijusbågar, men där beskickningen inkopplats med i den elektriska ledningen, och där strömmen, för att komma från elektrod till elektrod,