FERROELEKTRISKA OCH NYA D1REKTA METODER 629
samt att dessa 1,115,072 v. e. från den el. strömmen inotsvara 1301 kw-tim., vilket således utgör 74,3 9 % av de med ledningen tillförda 1749 kw-tim., vadan förlusterna gå till 25,6 1%. Dessa forlæster anse de uppdela sig sålunda: I transformatorerna 2,8 0%. i lågspannings-ledningarna 2,9 0 %, med kylvattnet bortgått 1'2,9 4 %, genom gascirkulationen 1,02% och genom utstrålning 5,9 5%. Leffler och Nyström påpeka även, att cirkulationsgasens värmetranspoiterande formåga ej endast beror på, att densamma upphettas i ugnsrummet och sedan avgiver del så erhållna varmet till avsevärd del tippe i schaktet, titan även på att dess kolsyra och vattenånga delvis omvandlas i CO och 11, vilka sedan i schaktet åter oxideras. De påvisa dessutoin, hurusom av alla smältförsöken tydligen fraingålt den stora viklen av en riktig godsfördelning, men ock att en füllt tillfredsställande sådan ej kunde vinnas med det använda slaget slutet uppsättningsmäl. Även smält-försök med koks gjordes, men utföllo ej tillfredsställande.
Experimentatorerna sammanfatta sina erfarenheter i följande slut-saIser:
1. Ugnens dimensioner och dimensionsforhållanden äro i stort seti lämpliga, då träkol och mahn i stycken avändas. För träkol och större procent slig passar ugnen sämre. För träkol och mycket slig passar lian icke alis och icke heller för koks.
2. Vid normal och fabriksmässig drift med lämplig beskickning behöver man icke förutsätta mer än 1 månads stillestånd per år för reparationer.
3. Nuvarande anordningar för gasens rening och tläktens ren hållande under gång arbeta tillfredsställande.
4. Runda koleleklroder (av upp till 600 mm diameter) med skruv-skarvning ha visat sig mycket lämpliga, men större hållfasthet i skar-varna är önskvärd. Elektroder med större diameter har försöksverket icke haft tillfälle avprova. En elektrodlängd av åtminstone *2,5 in är likaledes önskvärd, såvida utförandet icke biir lidande darpå. Kon lakternas anliggning mol elektroden är icke füllt tillfredsställande.
5. Tunna, flata träkol äro icke lämpliga. Bäst passa skogskol ej alltför stora stycken. Träkolen böra vara så torra som möjligt.
6. Om rostning av malmen medför vinst eller förlust kan icke ännu avgöras. Briketter böra helst vara lullt torra vid uppsättningen' på ugnen; malmmull och slig få gärna innehålla några % vatten.
7. Fattiga beskickningar. sårskilt om de fordra stor kalkstens-tillsats, passa sämre för denna process. Bäst äro mycket rika en-gående beskickningar.
8. Mer än 30 % slig hör icke användas, och rechn della procenttal är väl högt, om sligen är mycket finkornig.
9. Man bör använda så stor mittsättning (upp till 30 %), som trycket i smältrummet medgiver.
10. Gascirkulationens likformighet lämnar mycket övrigt att önska.