FERROELEKTRISKA OCH NYA DIREKTA METODER
ugnstemperaturen och likaså ej under en charge i badel vid konstant insats, men enligt ohmska
Men lindningsantalet kan ej under gående drift åndras och således ej heller med det ledningsmotståndet V lagen är 3 = ,
och således behöva vi blott ändra spänningen i
II
—-
-) cc
Q£
primärledningen, så ändra vi ock spänningen i sekundärledningen, ty
2. Och ändras spänningen i sekundärledningen, så iindras således ock strömstyrkan och med den temperaturen.
4:o. För att samla de två strömmarnas kraftlinjer och leda dem alla i bestämd bana använder man sig, som fysiken iär, av en magnetiserbar järnkärna, och vela vi ävenledes från fysiken, att denna järnkärna (bildande en sluten krets) till förekommande av energi-förluster och uppvärmning genom virvelströmmar bör bestå av tunna (0,3—0,5 mm) utskurna järnbleck av kisel- eller aluminiumhaltig niju kaste inartin eller av lancashire (se under specialstål), vilka bleck isoleras från varandra medelst tunna påklistrade papperslager (x/io av blecktjockleken) och vid större ugnar knippas i flera knippor skilda ål med mellanlagda oledande knappar, delta för luftnings- och avkylnings skull, men dock alla knipporna hopfästade vid varandra medelst skruvar.
A pi. XCVII tig. 1—13 finnas sammanförda schematiska franiståll-ningar av en del induktionsugnskonstruktioner. Vid dessa teckningar är all bemärka, att ugnarnas järnbleckkärnor (magneterna) äro ostrec-kade. Det helsvarta utinärker stålbadet (resp. jäniringar), det horison-talstreckade = slagglager (resp. oledande ämne som skall upphettas). det korsstreckade = priniärspoiar, det snedstreckade murverk av magnesitmassa eller tegel.
Fig. 1—4 visa Ferrantis’ egna konstruktioner, medan alla de andra äro ej uppfinningar ulaii blott mindre eller mera lyckade förändringar av hans idé.
F’g- 1 av ledande
Eig. 2 .
Fig. 3 . lagd ledande Eig. 4.
visar hans konstruktion av en ugn, där man i en ränna material vill upphetta eller smälta ett oledande material. En sniältugn för metaller.
En ugn för oledande ämnens upphettning genoin en in-inelall- eller kolring.
En ugn for upphettning av metallringar t. ex. tyresringar
med lager av oledande ämnen emellan till skydd mol oxidation och värmeutsträlning eller lili cementering av järnpjäser. Alla dessa konstruktioner hava det gemensamt, alt den ovre som platt ring konstru-e.rade primärspolen rält mycket hindrar chargering och avlagning av badrännan.
Fig. 5 visar Colbys år 1890 patenterade ändring. För all få badet atkomligt formade denne primärlindningen i rörform runt omkring ugnen. Härigenom vann han god åtkomlighet av ugnsrännan, men