av avlyftbara valvbågar i ringsektorform och inurade i järnklamrar. Vid de fasta ugnarna har man två tapphål, ett sittande något högre än hotten och använt i gående gång och ett undre inmynnande vid och urtaget något litet lägre än hotten i rännan för ugnens fullständiga tappande före stillaställande i o. f. reparationer o. s. v. I de stjälp-hara ugnarna åter har man en med lucka under gangen sluten tapp-ränna högre upp på ugnssidan än vad badet står som högst under smältningen, så alt halet ej behöver igensättas efter tappningarna. Transformatorkärnan gjordes inuti primärspolen av Kjellin först kors-formig av tätt lagda plåtar och med 4 kylblästerrör i korsvinklarna samt i övrigt med blästerkylning runt om och även omkring spolen, inedan den inre plåtcylindern i ugnen gjordes dubbelväggad av mäs-singplåt och forsågs med inre vattenkylning. Numera utföres transformatorkärnan såsom förut beskrivits och pressas kylbläster upp både genom dess mellanrum och inom som utom spolen, varjämte mässingcylindern nu även har bläster — i st. f. vattenkylning. Plåt-cylindrarna få forstås ej vara füllt slutna ringar, ty då skulle även de bilda sekundärledningar, utan sammanhakas de med isolation bildande ekkilar. Som i primärledningen vid dessa ugnar användes strömmar med livsfarlig spänning, så måste ledning, spole och magnet omgivas med skydd, så att arbetarna omöjligt under drift kunna av ovarsamhet komma i beröring med dessa farliga delar, och för säkerhets skull sattes kåpskyddet dessutom i ledande forbindelse med jorden. Bad-rännans dimensioner måste naturligtvis avpassas efter chargevolymen, men som den ej kan givas så synnerligen stor omkrets, emedan den då kommer på för stort avstånd från primärspolen och dess magnet-kärna, då följden skulle bli för stora strömförluster i mellanliggande ialt, samt ampéretalet måste rättas efter motståndet i rännan, vilkel motstånd beror av badels vertikala genomskärningsarea, så når man vid chargestorleken snart en grans, som praktiskt taget är oöverstig-bar. Kjellinugnens hos Krupp 8,5 tons chargevikt anses så — åtmin-stone ännu så länge — som maximuni.
Ugnens drift: Ugnen kan torkeldas och litet förvärinas genom att Lräkolseld underhålles i rännan, men ännu bättre genom att en järnring vare sig gjuten av tackjärn eller stål eller hopvälld av stång-järn nedlägges på rännans hotten, valven pålaggas och ström — att börja tned ringa — pådrages. Ringens temperatur ökas sedan gradvis tipp till smältning och med den ökas även rännans och ugnens värme.
När ugnen är färdig att chargeras kan, om ringen är så tilltagen all den som smält lortfarande kan bilda sluten ring, ugnen chargeras med kallt gods, varpå full ström pådrages, då först ringen och sedan övriga godset lugnt smälter, utan att stötar och ojämnheter uppstå i strömledningen, vilket åter i hög grad är fallet vid en inängd elektrod-stålugnar. Heia smältningen utmärker sig för en utomordentligt jämn,