FERROELEKTRISKA OCH NYA DIREKTA METODER
641
höga temperaturer bli även en del permanenta gaser, isynnerhet koloxid ledande eller åtminstone verkar densamma vid hög temperatur så, att kolångan kan mellan elektrodspetsarna bilda allt längre Ijus-båge ju mera temperaturen stiger, en synnerligen viktig foreteelse som vi skola se vid de rena Ijusbågeugnarna.
Vidare bör här framhållas en del slutsatser från några utmärkta utredningar* om koleleklroder och ferroelektrodugnar:
Elektroderna orsaka på två sätt värmeförluster (och således min-skad nyttig effekt).
l:o. Genom det ledningsniotstånd, som de bjuda den el. strömmen, varigenom en del av denna i elektroden omsattes til) varme (Jou-leska värmet).
2:o. Genom att elektrodkolel såsom en relativt taget god värmeledaie även bortleder en del av i ugnsrummet av Ijusbågen bildat värme.
3:o. Således bör man för elektroderna välja ett material med möjligast ringa värmeledningsförmäga och med möjligast hög elektrisk led-ningsformåga, och vill man åstadkomma minimum av elektrod-förluster gör man således elektroderna så korta som inöjligt eller rättare avståndet mellan ljusbagsändan och stallet dar el. strömmen inledes i elektroden kortast möjligt.
4:o. Vanligt elektrodkols elektriska motstånd forhåller sig liil ren grafits som 2,2 5 : 1, under del att grafilens värmeledningsförmäga är 10 ganger så stor som kolets.
5:o. Hansen sager att angående strömtätheten törs man räkna med vid grafitelektroder 150 amp. per kvadrattum = 23,2 5 amp. per cm2 = 1 amp. per 4,3 mm2, vid koleleklroder 50 amp. per kvadrattum =7,7 5 amp. per cm2 — 1 amp. per 13,o mm2, och att vid samma elektrodlängd behöver man för samma ström 4,7 3 gånger större genomloppsarea i kol- än i grafilelektroderna. Vad emellertid tillrådliga strömtätheten per cm2 angår, så påvisar Roden-hauser, att Hansens siffror knappast passa för annal än obetyd-ligare kraftbelopp och smala elektroder, ty ju grövre elektroderna måste göras, ju ojämnare fabrikat komma de att bestå av av rent tekniska skål, och angiver han från ugnspraktiken i stallet efter W. Borchers med vilka strömtätheter man i allmänhet räknar:
Elektrodens Genomsnitts- Elektrodens Amp.-belast-
diameter i area för genomskär- ning per
mm 1 amp. ningsarea i cm2 cm2
50 10 19,63 10,00
100 12 78,54 8,33
200 20 314,16 5.00
300 30-40 706,86 3,33—2,50
400 60—90 1256,64 1,66 —1,1 1
* Se Elektrochemieal and Metallurgical Industi’y 1909 och Metallurgical and chemica! Engineering 1910 och 1911, uppsatser av C. A. Hansen och C. Hering samt i »Elektrische Öfen in der Eisenindustrie» av W. Rodenhauser & I. Schoenawa.
4t.