FERROELEKTRISKA OCH NYA D1REKTA METODER
«57
järn. Efter 10 min. påslappes strömmen (3500 till 4000 amp., 200 kw) och vanligen tillkopplas även hjälptransformatorn, alldenstund hotten ännu är relativt kali (bottenströmmen 6000—8000 amp., 120 å 160 kw). Efter ytterligare 10 min. inkaslas 20 kg kalk och litet malm, och efter en timme lages forstå provel. Så minskas på strömmen till 2000 amp. per fas. Efter ytterligare */8 timme slås strömmen ifrån ocli slaggen avskummas delvis. Strömmen sJås så till igen för c:a 1 timme, varpå slaggen tjockgöres med kalk och noga avskummas vid upp-hissade valvelektroder. Sen insättes avsvavlingsmedlen (40 kg kalk, 8 kg flusspat, 8 kg sand), varjämte »för desoxidation»* tillsättes »en skyffel» 75-procents ferrosilicium. Efter en halv timme tillsättes något ferromangan och litet aluminium jänite mera ferrosilicium (för tät-görande) och chargen omrores och tappas.»
Nathusius själv omtalar** foljande ekonomiska siffror: Rattina-lionskostnaden per Ion vid flytande insats i mark: malm 25 kg 0,7 2, kalk 30 kg 0,36, sand 3 kg 0,03, flusspat 4 kg 0,1 1, petroléumkoks*** 0,12, ferromangan 6 kg 0,9 5, ferrosilicium 1 kg 0,3 1, aluminium 0,5 kg 0,6 7, valvreparationer 0,5o, magnesit 4 kg 0,2 o, eldf. lera 4 kg 0,06, dolomitmassa 15 kg 0,6 1, chamottebruk 4 kg 0,06, elektroder 5,7 kg 1,6 5, järnelektroder 0,0 9, Ioner 1,8 0, 250 kwt 7,5 0, ranla och aniorl. 1,7 0. Summa 17,3 3 mark. Omsmältningskostnaden i en 1-tons ugn för 1 ton ferromangan går med samina kraftpris (0,0 3 mark per kwt) till 19,0 4 mark.
C. A. Kellers ugn såsom saknande direkt intresse för Sverige ule-lämnas här men återfinnes god beskrivning å densamma i S. u. E. 1909 sid. 1303 och 1911 sid. 1457, medan angående Eleklromelalls stålugu hänvisas liil J. K. A. B. år 1909, och rörande Chaplets till .1. K. A. B. 1911 sid. 614.
b. De termoelektriska processerna.
Som uteslutande växelström användes vid de termoelektriska ugnarna, så är all direkt kemisk inverkan av strömmen forstås ute-sluten, utan forekommer blott termisk sådan. Vid reduktionsugnarna förlöper processen därför i nära överensstämmelse med masugns-processen, såsom vi förut sett, om ock den i de elektriska ugnarna kraftigare reduktionsgasen samt den till mindre områden koncentre-rade ytterligt höga Ijusbågetemperaturen åstadkomma en del smärre avvikelser. Därom hava vi dock redan talat och vända oss därför nu speciellt till stålprocesserna.
Vid dessa är då att märka, all dar i ytterst sällsynta lall de elektriska ugnarna blivit använda för kolhårda insatsmaterials ned-färskande till mjuk vara, så hava de ej kunnat uppvisa någon fordel
* Forstås egentligen för desulfurei-ingen. 0—<l.
• • S. u. E. 1912 sid. 1279.
För uppkolning.