FERROELEKTRISKA OCH NYA DIREKTA METODER
måga i hög grad beror på forhållandet MnS : FeS i slagg och i stål eller så att som Schütz visat en reaktion MnS + FeO = MnO 4- FeS kan förekomma i temperaturer mellan 1350 och 1500°. För de elektriska ugnarna har man funnit battre reagens. Dessa bestå i kalk i forening med vare sig kalciumkarbid eller ferrosilicium, varvid de båda sistnämnda ämnena anses verka såsom starka reduktionsämnen, åstad-kommande järn- och manganoxidfria slagg och stålbad samt bildandet av CaS i slaggen. Det förra reningssättet d. v. s. med kalk och kalciumkarbid är först använt vid Héroults ugnar, men bör vara lika verksamt även vid Girods och Nathusii, men säges ej passa för induk-tionsugnarna eller ugnarna med fria Ijusbågar.
Det senare, d. v. s. med kalk och ferrosilicium, skall åter vara utmärkt för induktionsugnarna, Kjellins och Rodenhausers samt Stas-sanos Ijusbågeugn och bör därför även passa för Rennerfelts, men lär ej gå bra att använda i Héroults ugn.*
Reaktionerna anses förlöpa i enlighet med nedanstående formler: det forrås 2CaO + 3FeS + CaC2 = 3CaS + 3Fe + 2CO, del senares 4CaO -|- 4FeS + FeSi2— 4CaS -|- 5Fe 2SiO2.
Det förra fordrar reducerende ugnstemperatur, det senare ej.
Vare sig man använder ena eller andra sättet, så avskummas först ylterst noga förut använd färsknings- eller defosforeringsslagg Sedan inkastas vid första förfaringssättet bränd kalk och flusspat och då de flutit sönder till en kvick slagg inkastas i denna kalcium-karbiden, som då gör denna slagg järn- och manganfri och dessutom hjälper til] vid svavlets överförande liil CaS. Vid det andra förfaringssättet, sådant det beskrives av Osann m. fl., inkastas först, om man vill åstadkomma hårt stål, retort- eller petrolkoks i påsar till chargens uppkolande, sen tillsättes 5 kg 50-%:igt ferrosilicium i äggstora bitar och då detta löst sig i stålet 10 kg bränd kalk och 4 kg flusspat per ton järn i badet. Då dessa sistnämnda ämnen bildat kvick slagg inkastas två kilo åt gången av en blandning ärtgrova lika delar ferrosilicium och flusspat ända till dess att slaggen, kallnad, visar ett full-komligt vitt brott. Vid mjukt stål tages vanligen först 6 kg ferrosilicium, sen 10 kg kalk + 6 kg flusspat, varefter man inkastar ärtgrov ferrosilicium lilis vit slagg erhålles.
Att observera är, att i Héroults, Girods och Nathusii ugnar bildas av själva Ijusbågarna kalciumkarbid som hjälper till.
Geilenkirschen påpekar som en svaghet vid rening med kisel, att man lätt får kvar för mycket kisel i stålet, vilket nog kan vara sant. Man skulle dock kunna hjälpa detta genom att avskumma även denna slagg och sen inkasta litet mera kalk och valssinner eller järnmalm, då i basisk ugn kiseln genast skulle lämna stålet.
* Vid försök vi gjort i Bergshögskolans ugn som går med tre badet berörande Ijus-bågar har det dock lyckats bra att rena från svavel på båda satten, innan ugnen inkläddes med surt foder, men sedan forstås endast medelst kiseljärnstillsättning.