662
JÄKNETS METALLUKOI
vara füllt möjlig. Saintliga meloderna gå forstås ul på att medelst likström ur vattenlösningar å katodplattor (negativa polen) utfälla järn, som från av räjärn bestående anoder (positiva polen) upplöses allt efter som utfällning sker vid den negativa polen.
A. Müller använder för framställning av eit möjligast reut elektrolyt-järn följande metod:* I en glasvanna eller en invändigt emaljerad tackjärnsvanna hälles 40-procentig ferroammonsulfatJösning. Sedan nedhänges i densamma trenne anodplåtar av bästa svenska lanca-shirejärn, instuckna i linnepåsar, det senare till förekommande av att en de] föroreningar skall följa med strömmen till katoderna. De senare utgöras av två omsorgsfulll renade blyplåtar av 1,2 mm tjock-lek och upphängda på 20 ä 30 mm avstånd från anodplåtarna. Elek-trodspänningen hälles vid 1,5 voll, strömstyrkan viel 0,6 amp. Till förhindrande av oxidation av elektrolyten och för att skydda mot dämm gjutes ett paraffinlager å vätskan. Varför ej större strömstyrka an-vändes ur, alt en sådan medlör »trädartad» och ej slät utfällning. Blyplåtarna få järn ulfällt å båda sidor, och då delta fått önskad ljocklek tagas plåtarna upp, avspolas samt nedhängas härpä som anodplåtar i annal kärl fyllt med 80-procentig järnklorurlösning samt elek-trolyseras dar inom en diafragma med ström av 0,4 amp. och bad-spänning av 1,5 volt. Katoderna här bestå av förtenta järnbleck, Iran vilka det utfällda järnet sen lätt låter skilja sig. Analyser, utförda ä råmaterial och produkter visa:
Lancashirejärnet . Käelektrolysjärnet Färdigelektrolysjärnet
Si
0,0088
0,0053
0,0040
P
0,0260
0,0046
0,0041
S 0,0250 0,0240 O,oooo
Mn 0,0660 0,0090 sp.
C
0,0712
0,0630
0,0232
Slagg ej best ej sp.
På 336 timmar vanns 1840 gr råprodukt, av vilken vid andra elektrolyseringen förlorades c:a 10 %. Det färdigrenade järnet holt dessutom c:a 0,0 2 % H och 0,0 4% N, vilka gaser avgingo vid dess smältande, då del från att ha varit grått och sprött blev nästan silver-vitt och ytterligt smidbart i kallt som varmt tifistånd samt så mjukt så att det med kniv kunde täljas i grova spånor.
S. Cowper-Coles metod, för vilken han själv redogjorde inför Iron and Steel Institute 1908 och den Brinell och Palmær senare studerade på uppdrag av Jernkontoret** gär ut på att av tackjärn eller annal räjärn pä elektrolytisk väg åstadkomma rör eller plåt av mjukt rent järn. Cowper-Coles använder, för att elektrolyten ej skall för hastigt fördärvas och dock hava tillräckligl god ledningsformåga, en sådan bestående av en koncentrerad losning av järnklorur innehållande ett kreosolsulfonsyrejärnoxidulsalt. Denna organiska syra (egentligen en
® Metallurgie 1909 sid. 145. S. u. E. 1909 sid. 919.
** Se dessas fullständiga rapport J. K. A. 1912 sid. 32.