FERROELEKTRISKA OCH NYA DIREKTA METODER G65
lytisk väg ur ren järnklorur eller annan järnsaltlösning utvunna järnets kvalité märkbart förbättras med elektrolytens stigande temperatur. Dock är en temperaturstegring ej utan olägenhet, ty vätskan undergår vid densamma lätt forandring i form av oxidering av luften och i vattenavdunstning, som båda bli besvärliga vid temp. over 90°. Upp-finnaren fann då ul sattet alt genom tillsats av hygroskopiska ämnen som kalcium-, magnesium- eller aluminiumklorid motverka delta. Men han fann all dessa ämnen ock medl’örde, alt han fick porfritl jäni titan alt elektrolyten behöver omröras eller katoden behöver hållas i rörelse. Med dessa tillsatser kan han hålla en elektrolyttemperatur av 100—120° och då använda en strömtäthet av 20 amp. per dm2 eller något högre utan att elektrolyten« sammansättning nämnvärt förändras. I patentel förordas en elektrolytvätska saininansatt av 450 gr järn-klorid, 500 gr kalciumkloiid och 750 cm3 vatten samt 110° temp. vid en strömstyrka av 20 amp. Enligt Holtz tappas denna vätska i en syrefast emaljerad lackjäinseistern, som uppvärnies genom ett runt omkring densamma lindat el. motståndsband, så att losningen hålles vid 105—110° lemp. Anodjärnplattorna hållas i porösa lerceller for att ej anodslanimet skall kunna förorena katodjärnet. Som katoder nedhängas 0, i mm Ljocka förnicklade järnbleck, som förut i en cyan-kalisk arseniktrioxidlösning överdragits med en tunn arsenikhinna, vilken gör, att elektrolytjärnet sen lätt kan frånskiljas. Ström från en ledning med 110 volts spänning nedtransformeras till 4 å 5 volt och 20 amp. eller något mera. Järnet har visat sig hålla blott obestämbart spår av väte saml: C = 0,024 %, Mn = 0,0<>8 %, Si = O,oo< %, P = O,o0 8 %, S = (),ooi% och är således av en utomordentlig renhet. Järnet, med fullkomligt jäinn överyta, biir lätt, av ett malt silvervitt utseende. Glödgal i vakuum vid 920° biir det alldeles vitt och ytter-ligt nijukl och smidbail med en smältpunkt av c:a 1600°. Det visar ytterst ringa koersitivkrafl och remanens och är således i magnetiskt avseende ytterst mjukt, men biir magnetiskt taget ännu mjukare vid utglödgning i vakuum vid 1150°. Varm-eller kallbearbetning förändrar detta till det sämre forstås, så dynamobleck böra göras av glödgal men ej i annan man bearbetat material. Ej heller denna metods kostnader har man fåti några säkra siffror över ännu.
2. Järnsvampmetoderna.
S. E. Sieurins inetod* framexperimen lerades ursprungligen för åstad-kommande av nyttig användning för del överskott av askrika stenkol, som de skånska gruvorna lämna, och vilka kol, såsom för tunga i forhållande till bränslevärdet, ej tålte längre frakter och dessutom ej ens i närmaste omnejd voro säljbara, emedan gruvorna ligga för nära
* .1. K. A. 1911 sid. 411.