670
JÄRNETS METALLUHGI
höjd och vattenkraftens införande till bälgarnas drivande, men nyligen har O. .Johannsen påvisat atl såval tackjärnstiilverkningen som gjuteri-konsten äro i Europa vida äldre. I en i kungl. tyghuset i Berlin för-varad bok: »Das Feuerwerksbuch», författad 1400, finnes nämligen även eil kapitel över gjutteknik. Dar omtalas tre sätt atl tillverka gjutjärn och gjuta det: »Hye merck ebenn das man dreyerlay eysen gyessen mag», och att dessa tre sätt beslodo i l:o att man av malm gjorde tackjärn i en härd och göt det: »das erst eysen gyessen ist Das man aws dem zurenne hert gewsset das ist aws dem ertzt», 2:o atl man omsmälte i härd eller ugn skro och ingöten (absni-iech) och göt: »Das annder man absnitech guest das geust man aus dem hert oder aus der kelnn», 3:o att man tog filspån (pheyln), som upp-hJandade med kol smälta i degel eller smälta med kol i härd eller ugn gav tackjärn: »Das dryt das man eysnen pheyln* geust die mag inan gyessen aws dem hert oder aws der Kell Oder aws dem Tegl.» Byssemästaren beskriver sedan var för sig de tre förfaringssätten nogare och framgår därav alt en skrosmältschaktugn (kolnn) användes nära en halv man hög och lika vid upptill som nedtill eller något trängre nedtill, »oben alls enng sey alls vnden Oder ein venig enger vnden». Således skedde redan då omsmältningen i kupolugnar! Angående tack-järnets beredande av malm säger han: »Wie man eysen aws dem ertzt gyessen schol. Nym stachl ärtzt (tag strålig malm, troligen brauner Glaskopf) inügstu des nicht gehabn (har du det ej) So nym das aller murwissl ärtzt das ynderst ist (så tag den allra möraste malmen — såsom mest lättreducerad — som ligger underst) Oder nym artzt das kupfer hat (eller tag malm som håller koppar) vnd gee In einen hamer (och gå in i en hammarsmedja) vnd setz es in einen zindentn hert (och sätt den i en?** härd) alls die hamersmid wol wyssen (som hammar smeden väl vel hur man skall göra) vnd leg güt starck geple für (och anlägg god stark tillfredsställande fyr) vnd hylf ym mit einen guten getreten aus ainer andin seyten (och hjälp honom med en god tramp-bläster från andra sidan) vnd dw berait pist (och då du är beredd för gjutningen med formarna) so lass es la offen (så lål det flyta) die hamersmid chennen wol wen der zeug flüssig ist (hammarsmeden vel väl när det*** är flytande) vnd es zeyt ist zw lauffen (och när det är tid alt gjuta).»
När man något senare fick masugnar, göts det mesta gjutgodsel från dem, inen det drog dock även, som Beck visat, omkring i byg-derna gjutare med små portativa smältugnar, köpte skro, formade och goto. Verkliga gjuterier fortsatte man väl att hava i utlandet, men sent nog måtte sådana inrättats i Sverige, dock talar Sven Rinman i sitt bergverkslexikon om gjuteriernas reverberugnar såsom tämligen
* Pä. ett annat Ställe skrivet »fewl spen».
*’ Troligen ej tennhärd, tenn = zin.
"* Zeug = tyget, motsats till otyget.