676
JARNETS METALLURG I
efter formeln h = 4 VQ(1 X —I dar h = höjden i in, Q = schaklarean i m2 och k = satskoksvikten i kg.*
Vid en kupolugns igängsättande och beskickande skiljer man inellan fyllkoks och satskoks. Med den forrå menar man den inängd koks, som behöver hållas i schaktel inellan det smälta godset neri stallet och del osmälta järnet, på det att alli järnet ej blott skall smälta utan även väl förvärmas, då del går ned droppvis genom ugnens hetaste nivå. Denna befinner sig ingalunda milt inellan for-morna utan börjar först något ovanför dessa och smältvärmen racker sedan eil stycke upp i schaktet. Smältzonens övre plan har inan vid olika ugnar och olika blästermängd funnit ligga 300 1000 nun över formornas overkant och hör del för varje ny ugn utredas genom be-skickningsändringar. Vid nya ugnar försöker man vanligen först med en fyllkokshöjd av 600 nun över formorna samt tager sedan följande gjutdagar mera och mindre, tilis inest tillfredsställande resultat ernås. På lyllkoksen satter man eit lager järn — varvid Messerschmitt anger, att man i I yskland funnit bäst avpassa järnlagrens vikl till 1/io av limproduktionen, sedan följer etl lager satskoks, så eit lager järn o. s. v. Om ugnen skall gå riktigt bra, så skall fyllkoksen vara så avpassad, att just jämnt så mycket av densamma hinner brinna undan, all när första järnlagret smält och således ovanför varande satskollager kom-mit jämnt ned på återstående fyllkoks, så skall della satskolslagers överyta befinna sig just i den nivå, vid vilken fyllkoksens överyta i början befann sig, o. s. v. hela blåsningen igenom till inemot slutet, då satskokslagren kunna minskas. Satskokslagrens vikt rättas natur-liglvis eiter järnlagrens och efter önskad tappningstemperatur. Om smält järn kommer ned snart efter blasterpådraget och visar sig tor kalit samt ej snart biir varmare, så har man haft för lågt fyllkoks-lager, dröjer del åler länge innan järn börjar neddrypa och är det-sanuna överhett, så var fyllkokslagret för högt. Av det nu sagda framgår ju tydligt, all ju längre blåsningen pågår, ju mindre biir hela koksåtgången per Ion järn, ty fyllkoksåtgången fördelas på alil större järnmängd, under del atl satskoksmängden sjunker endast obetydligl med ugnens under blåsningen inträffande högre uppvärmning.**
För all tå flylande slagg och för bindande av koksens svavel mäste man med koksen eller med järnet även uppsälta kalk eller flusspat eller båda delarna, i senare fallet forstås i mindre mängd vardera. Ju sandigare tackjärn och skro, ju askrikare och svavel-
* Messerschmitt har ett vidlyftigare beräkningssätt, se S. u. E. 1910 sid. 1391 o. 1558, och likaså Osann, se S. u. E. 1908 sid. 1449, 1447. Keep angiver, Proeeedings 1907, American Society of Mek. Eng. amerikan^ka konstruktionsregler, men som de amerikanska gjuterierna mera fästa sig vid massproduktion än koksåtgång, hava vi i kupolugnsväg intet där att lära.
Om koksåtgången i kupolugnar se utförligare i S. u. E. 1908 sid, 145 229 303 771 och 1909 sid. 713.