GJUTERISKÖTSELN
677,
haitigare koks, ju inera kalk eller flusspat. Kalkuppsättningen brukar så t. ex. variera mellan 16—48% av koksvikten, dock sällan över 25 %. Avbränningen växlar ock säväl med koksbeskaffenhet, ugnens helgående, luftöverskott soni skroets och gjutjärnets beskaffenhet (rosl och sand) och varierar mellan 3—8 %, dock är i de fiesta fall inöjligt, om den är hög, all återvinna en del järn genom slaggens krossande och magnetisk anrikning. Del betänkligaste vid avbrän-ningen är, att tackjärnets kisel- och manganhalter i avsevärd mån minskas, men en hög manganhalt skyddar dock i viss mån kiseln från oxidering. Vanligen räknar man på, att om ej manganhalten overstiger 1,5 %, så förloras 1/< av densamma. Leyde angiver, att vid manganhalter av mellan 1 och 0,5 % förloras av en kiselhall i tackjärnel stor % : 1,0 2 — 1,1 4 — 1,3 3 — 1,5 5 — 1,7 6 — 1,9 3 — 2,2 — 2,35 — 2,5 5 — 3,0 o; % Si 0,0 4 — 0,0 6 — 0,0 6 — 0,09 — 0,12 — 0,17 — 0,2 5 — 0,3 0 0,3 5 — 0,4 5. Svavelhalten ökas med */»—Vs be-
roende på koksens S-halt.
Flusspat verkar betydligt svavelrenande genom att slaggen blir kvickare, varigenom CaO lättare omvandlas till CaS.
Så kallade »Kleinkupolöfen» för 250 - 500 kg:s timpioduktion äro enligt ingenjör E. Leber i Freiberg* rätt myckel försökta i Tyskland, men hava knappast berättigande annal än för smått kvalitégods och som experimentugnar.
Koksens beskaffenhet inverkar, som redan framhällits, i Hera avseenden och hava O. Simmersbach** och A. Moldenke*** givit utförliga uppgifter om, huru god gjuterikoks skall vara beskaffad. Att de svenska bruken i regel få nöja sig med sämre sådan är an-tagligt. Eni. den förre skall koksen vara tat, d. v. s. hava små och ej för mycket porer. Porerna få ej överstiga 40 % av volymen och vid l:ma koks ej över 25 %, <1. v. s. god gjuterikoks skall ha en eg. v. av ininst 1,8. Höjd askhalt verkar i dubbel grad till höjd koksål-gång, dels genom minskat brännvärde, dels genom ökad, mer smäll-värme erfordrande slagg. Prima koks får ej hålla över 8 % aska, sekunda ej över 9 %. Högre svavelhalt orsakar större kalkåtgång, således större slaggbildning med därav följande större bransleåtgång, större svårighet få helgrått järn, således dyrare kiselrikare beskick-ning. l:ma koks får ej hålla mer än \% S, 2:da ej över 1,25%. Moldenke foreskriver: Prov lages så, att av varje vagnslast lages elt normalt koksstycke per ton last. Styckena malas till sågfralgrovlek, pulvret blandas ytterst väl, vilka två procedurer ej få forsiggå i torr varm luft. Normal koks haller: fuklighet 3%, andra flyktiga ämnen 1 %, C = 85,5 %, aska 12%, S =1,1%. För varje överskjutande 0,5 %
* Lebers artiklar i S. u. E. 1912 sid. 129 och 350 rekominenderas isynnerhet för sina fullstiindiga ritningar å nya kupolugnar.
*® S. u. E. 1909 sid. 1553.
rphp jron 'fråde Review 1910 sid. 1165.