IX. Det smidbara järnets vällning.
Historik. Innan puddelprocessen uppfanns, så skedde det råa smi-desjärnets och vallstålets foradling genom vällning så gott som ute-slutande i hård, där det i koleld upphettades till vällvärme, varefter det utsmeds under hammare. I och med puddelugnarna, i vilka det fårskade järnet ej kunde vällas samtidigt med att nylt tackjärn färska-des, måste emellertid särskikla ugnar byggas för vällningen, och då delta visade sig medföra betydande bränslebesparing, så övergick man i lancashire även alt välla härdjärnet i vällugn. I Sverige gjordes emellertid inga allvarsamma försök med något vällugnssmide förrän år 1823, då fullmäktige i Jernkontoret gåvo C. D. af Uhr i uppdrag alt utreda, dels huru framställning av smidigt järn lämpligast kunde ske genom puddling med användande av ved såsom bränsle, dels ock om »möjligheten att i flamugn och med ved åstadkomma järnets vällning», sedan »Bruks-Societeten beslutat försöks anställande att hos oss, likasom i England, formedelst valsar åstadkomma järnets utsträckande Lill stänger». Båda försöken utfördes vid Skebo bruk i en ugn som ömsom fick tjänstgöra som puddelugn, ömsom som vällugn.* Försöken utföllo emellertid så dåligt, att Uhr avrådde från Lanken på att välla svenskt järn i ugn och sen valsa ut det, ty »delta skulle grund-lagga en försämrad produkt». Nya försök gjordes sen forst 1835 av G. Ekman vid Furtidal, men även de misslyckades.** Först år 1838 uppfördes vid Nyby bruk en ugn vari järn kunde vällas, men den forstå riktigt an vånd bara vällugnen torde dock hava varit den, som G. Ekman byggde vid Lesjöfors och vid vilken i en sarskild generator av ved medelst bläster tillverkades gas, som förbrändes i vällugnen och där alstrade hettan. År 1848 hade Ekman förbättrat denna sin första vällugn, i det han givit den dels ett längt förvärm-ningsrum, dels ett ävenledes längre vällrum, samt en ganska effektiv varmapparat för blästerns uppvärmande. Som de första Ekmanska vällugnarna ej arbetade väl, såvida de ej eldades ined füllt torr ved,
* J. K. A. 1825 sid. 103.
* * Se »Om olika vällugnstyper» J. K. A. 1904 av E, Grson Odelstierna.